Jag svävar på små rosa moln! Fröken skötte sig helt super idag, inte en enda tvist eller ens någon tendens till det. Jag red upp mot skogen för att klättra i sandbackarna, första gången för henne och jag tror det kan göra henne gott. Jag hoppade upp hemma vid stallet vilket gick sådär. Hon var både lite spänd och ivrig att komma iväg, så jag började med att träna att sitta upp/hängla/klänga upprepade gånger tills hon slutade bry sig och stod stilla, och red sedan iväg. Vi red under 2 viadukter, ena en bilväg och andra tågräls, och det var inga problem alls. Vi travade mycket och galopperade även en del och jag hade hela tiden en positiv häst att jobba med. Öronen spetsade och hon väntade hela tiden på nya signaler och kommandon utan att ligga på. Äntligen, känner jag. Äntligen någonting i rätt riktning!

 

Det jag vill få fram här, är att jag är fruktansvärt glad över detta underbara pass. Hon var mjuk, följsam, sökte sig till en rund och stabil form istället för att bara bli hög i nacken och trampa mer uppåt än framåt. Det kändes så bra och stabilt när hon tog för sig, och detta kan jag leva ruskigt länge på. Jag lär mig henne mer och mer för varje dag och "tyvärr" har jag börjat fästa mig vid henne kanske lite för mycket. Jag börjar redan nu känna dödsångesten för när hon ska åka hem. Hade jag haft en boxplats till hade hon mer än gärna fått stanna för min del, pluttan... ♥