Jag och Tequila tog oss runt den planerade skittvändan idag! Det var en skrittrunda som normalt tar ca 15 minuter, men tog för oss cirka 30. Både ryttare och häst var supersvettiga efteråt.

Jag började med att longera henne innan passet. Träna lite övergångar och kommandon, samt även få henne att springa av sig lite innan passet. Det gick helt super, inga konstigheter. Jag höll inte på så länge, bara så hon fick springa av sig den värsta överskottsenergin. Dumt att hoppa upp efter flera dagars vila och det första man får ta itu med är överskottsenergin, särskilt när vi behöver lägga så mycket fokus fokus på annat.

 

 

Jag gick sedan till sadel och plockade av gjorden för att sadla henne istället. Det gick fint även det, liksa så uppsittningen. Vi skrittade iväg och de första 400 meterna gick utan några som helst tvister. Vi kunde till och med styra in på en väg som går åt motsatt håll från sommarhagen, helt utan reaktion. Men kort därefter började hon komma igång med att kicka och slå några bakutsprång. Jag var konsekvent redan från början, och smällde till henne lätt på halsen precis innan hon skulle fyra av ett språng. Det är "tur" att hon  tar i och laddar innan dessa, då hinner jag gå på henne innan. När jag går på henne blir hon lite paff och fokuserar mer på det istället för att försöka få av mig. Det släppte efter en stund, och jag började ställa henne åt båda håll för att få henne mjuk och följsam, vilket gick ganska bra. Åt vänster var hon riktigt fin, vänstar något strävare. Vi vände hemåt efter en stund, och då blev Tequila lite mer på vilket såklart är helt normalt. Vilken häst blir inte mer taggad på hemvägen, liksom? Jag gjorde exakt samma sak som innan, ställde och böjde. Men nu skulle hon bestämt inte gå på vänster sida av vägen. (Jag brukar använda vägkanterna som stöd när jag ställer, då hästen ofta finner stabilitet i det, liksom när hästarna går på fyrkantsspåret i ett ridhus/ridbana). Hon tvärvägrade! Hon är mycket svagare åt höger än vänster, så antagligen tyckte hon det var jobbigt och därav inte ville gå på vänstersidan. (När jag ställer höger rider jag på vänster sida, och vise versa).

 

Stundtals lyckades jag övertala henne, och när jag fick henne att gå där jag ville ställde jag inte, utan lät henne gå rakt framåt, men när hon väl hade bestämt sig för att hon inte ville gå på vänstersidan spelade det ingen roll om jag ställde eller inte, hon skulle INTE gå där. Men som sagt, hon gick där stundtals åtminstone. När vi kom i höjd med sommarhagen tog bensinen slut. Hon skulle INTE gå förbi där, utan ville hellre stanna med hästkompisarna. Detta resulterade i att hon backade ner i ett dikte, och sedan stod hon bara där, totalt obrydd över att jag satt och försökte driva henne framåt. Men då fick det vara nog. Jag har mjäkat med henne tidigare då hon har varit ny och jag trott att hon agerade pga. osäkerhet, och det kanske är mycket möjligt i vissa situationer, men i det stora hela är hon bara förbannat envis och dominant med ett jävla humör. Jag har låtit henne ta över och bestämma, så enkelt är det. Så jag daskade till henne ordentligt en gång varpå hon reste sig i ren protest, jag korrigerade och petade på henne igen för att visa att det beteendet inte var okej, och så bara *poff*  så gick hon. Helt avslappnat, lugnt och lyssnade helhjärtat på mig. Jag vill här förtydliga att jag är emot allt vad våld heter, jag rider i princip aldrig med spö och behöver inte det eftersom jag alltid haft så pass lydiga hästar, men i vissa fall, som i denna situation, var det min enda utväg för att få henne att lyssna på mig. Idag tog vi oss som sagt runt den planerade vändan utan att jag fick lov att hoppa av, ge upp och leda henne. Ett litet framsteg i det stora hela!

 

Ni ska veta att jag alltid är 100% ärlig i mina utvärderingar och blogginlägg, annat ser jag bara som onödigt. Jag förskönar inte min vardag, jag är den jag är och agerar utifrån det. Tyck vad ni vill.