Ni anar inte hur mycket jag funderat fram och tillbaka på Dexters fötter. Sko? Inte sko? Bara sko fram? Sko med sula? Har fått tips från höger och vänstar, kontaktat vet. och hovslagare, och var står jag? Herregud, jag vet inte! I mina drömmer rider jag Dexter barfota, det skulle vara det absolut ultimata. Om jag fick som jag ville skulle alla hästar gå barfota året runt, men det är bara att inse att underlaget inte är anpassat för våra små liv. Skon är till för att hjälpa och stötta såklart. Jag önskar så innerligt att jag kunde vara en sådan där person som bara gör, och inte funderar så mycket på allt runt omkring. Vinsterskor ska han då bestämt ha, det är så träligt att försöka träna en barfotahäst på vintern i halka och elände, även om den gått barfota hela livet och ändå är van. Det går ju inte för sig! Men den dagen då vi kommer sätta den första sömmen i hans hov, den dagen kommer jag gå sönder lite inombords precis som vid kastreringen. Men det är dags att växa upp och inse fakta, jag kan inte ha mina hästar barfota i en milslång hage med berg, sjöar och skog och en ständigt skinande och glittrande regnbåde över det hela, även om det är fruktansvärt frestande.

 

Men jag ska grubba lite till, ända tills jag har grått hår eller alt. inget hår kvar alls efter att jag i frustration slitit av det. Herregud jag kan inte ens välja färg på hovkratsen i ridsportbutiken utan att nästan bli förstörd av beslutsångest!

 

 

Dexter i bebisformat får stå för dagens bild!