Jag sitter här, nära till tårar och bara suger in orden. Förebild? Jag?  Jag har aldrig ens tänkt tanken att jag skulle kunna vara det, och det ger mig verkligen en push framåt. Jag skulle kunna kasta alla pokaler, alla rosetter och alla hederspriser för ord som dessa. Magiskt. Jag hittar inga ord på hur glad, stolt och totalt livrädd jag blir. Men det här, det gjorde min dag totalt!  ♥
¨

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0