Idag åkte vi som sagt till Lisselhaga för att rida Dexter för första gången på 6-7 veckor. För er som missat det är Dexter 3 år gammal och blev inriden under våren, och har nu haft semester. Vistelsen hade kunnat blivit kortvarig, för tror ni inte hästen har lagt på sig så pass mycket att jag knappt fick på gjorden? Tidigare har jag haft både tjockare schabrak +fårskinnspadd på honom och kunnat spänna gjorden flera hål, men nu hade jag bara et tunnare schabrak på honom, haha. Snopet! Efter att jag promenerat honom lite och han slappnat av fick jag igen den utan större kraftansträngning i alla fall.

 

Han var pigg, vaken och småbusig redan från start. På ridbanan var det 2 ekipage som befann sig, och när vi närmade oss dessa ville han visa att han minsann också fanns till, och började hoppa och resa sig. Efter att vi vandrat runt lite lugnade han sig lite, och jag bestämde mig sedan för att fortsätta i ridhuset eftersom jag inte visste hur han skulle vara att rida. Okej att jag utsätter mig själv och min häst för att något skulle hända, men att utsätta andra ekipage för något vill jag minst sagt inte. Jag släppte Dexter lös så han skulle få göra sig av med den värsta energin, men efter en rad bockserier och 2 varv i ridhuset fick jag avbryta. Det var dammigt så det var hemskt åt det! Aldrig i min värld att jag vill arbeta min häst i den miljön och i den luften, så det var bara att hämta hästen, -som för övrigt såg både överlycklig och nöjd ut-, och bege sig ut igen. Ekipagen på banan var då klara och skulle bege sig, lämpligare än så kunde det knappast bli! Jag satte Dexter på lina så han skulle få löpa lite i bägge varv, och hoppade sedan upp. Jag blir lite fundersam såhär i efterhand, hur jag inte ens tänkte på att han bara är tre och inte är sutten på under flera veckor, jag bara hoppade upp utan en fundering och tanke. Men det är kanske min fördel som ryttare, jag tänker inte så mycket, jag bara gör. Jag minns ett tillfälle när jag hoppade för instruktör, och denne frågade något i stil med "sitter du och räknar språng och planerar avsprång, eller rider du bara på känsla?". Det hade jag aldrig tänkt på tidigare, i ärlighetens namn. Jag bara gör. Jag tänker inte, (mitt huvud är typ lika avancerat och aktivt som en öknen. Ibland rullar en sådan där ökenbuske förbi ni vet, och det är typ mitt huvuds topprestation), jag bara agerar och går på känsla. Jag tror också att det kan giva en trygghet till hästen, att man inte gör någon grej av saker och ting. Jag bara svingar mig upp, sätter mig snabbt tillrätta och ger kommando. Man ska inte förstora saker, det är bara slöseri med tid och energi. Spar detta och lägg det på något viktigare istället.

 

Jag red inte alls särskilt avancerat eller länge. Provade att gasen, bromsen och styrfunktionen fungerade, thats it. Skrittade och travade även lite, men detta helt kravlöst såklart. Han blev lite ofokuserad till och från och fick ibland syn på spännande saker utanför banan som stal uppmärksamhet, men kom snabbt tillbaka när jag bad om det. Det har kan bli riktigt bra tror jag bestämt, med mycket träning och tålamod. Jag avslutade med mycket beröm och klappar. han är så bra, min prins!