Jag tror bestämt att det finns någon där uppe som innerligt hatar mig. Verkligen. Jag fick hem Tequila, låter henne stå första dagen för att låta henne komma in i flocken, isället för att jag ska springa med henne fram och tillbaka. Dagen efter hämtar jag henne för ett ridpass, -då har hon tappat en sko. Hon får stå någon dag i väntan på ny sko, och när den åter är på ger jag mig ut på första passet. När jag åter kommer till stallet upptäcker jag att sadeln inte legat bra, så jag kontaktar ägaren och hon ska komma med en annan sadel. Jag tömkör henne dagen efter, och sedan händer det igen, -hon tappar skon åter en gång. Några dagar senare får jag hem en ny sadel, -men den ligger heller något vidare. Idag fick jag hem en tredje sadel (stackars Ulrika som får stå ut med mig!), och den ser ut att ligga toppen. Grejen är nu bara den att hon fortfarande inte har fått på sig skon igen. Hovslagaren skulle ha kommit igår, men var för det första 40 minuer sen, hörde inte av sig över huvud taget, så jag gick in i huset och väntade. Jag hör sedan någon vråla ute "hallååååå, hallååååå!", så jag kilar ut. Där sitter han i bilen och förklarar att han ska åka och hämta en annan bil så han kan inte sko idag. 45 minuter sen... Han förklarade även att han skulle komma tillbaka dagen därpå (idag), samma tid. Så jag stod där ute idag och väntade. Klockan tickade på, och ingen hovslagare kom. Mamma ringde honom och frågade var han höll hus, och då förklarade han att han inte skulle komma. Man kan kanske höra av sig, eller? Han lovade då att han skulle komma under morgondagen, -törs man lita på det? Tur att jag personligen inte använder mig av den hovslagaren, nu var bara ett nödfall för att få på tappskon.

 

Haha, förstår ni vad jag menar nu? Tequila har varit hos oss i 13 dagar, och jag har suttit på henne en gång. En! Jag måste ha varit världens buse i mitt förra liv, så som oturen alltid drabbar mig!