Eftersom mamma under gårdagen inte hade möjlighet att rida Ella, erbjöd jag mig istället att träna henne. För er som inte vet det, är Ella min egenutbildade fd. tävlingponny som jag tävlade tills dess att jag blev för gammal. Hon  köptes som tvååring av vår familj, vilket var ungefär 11 år sedan nu så man kan gott säga att vi har vuxit upp ihop! Anledningarna till att jag slutade träna Ella är flera, och många av dem privata, men en stor bidragande faktor är denne att Ella och jag växte ifrån varandra i ridningen, jag ville mer än vad hon kunde prestera samt att mina ponnyår var över. Eftersom hon i grund och botten är mammas ponny, tog hon över träningen och Ella har sedan dess i princip enbart blivit körd för vagn. Hon har därför knappt blivit sutten på under 2 års tid, -undantag såklart!-, så det var med en stor potion nyfikenhet jag satte mig upp på "min gamla ponny".

 

Det första som förvånade mig var att hon kändes slö, nonchalant för skänkeln och ganska "off". Det fanns energi, hon var klar och vaken, men det fanns ingen power. Det är totalt olikt den ponny jag tränade förut, den ponnyn gav ALLT i ALLA lägen, tvekade inte en sekund framåt och låg alltid på och väntade på mina signaler och nya kommandon. Enligt mamma har hon varit såhär ett länge tag nu, och jag misstänker såklart en skada, vilket jag faktiskt misstänkt en längre tid nu. Jag känner den här ponnyn för väl för att kuna utesluta det, hon är aldrig den som skulle backa av. Jag ska försöka rådgöra med mamma lite, tror jag bestämt!

 

Jag och Ella under våran lokala debut, Svärdsjö RK