Idag blev det lite stallpyssel med min vackra kille.  Ryktade, kände och klämde på honom, smorde in med insektsmedel och pysslade om hans sparkmärke på bogen (som för övrigt ser kalasfint ut!). Han fick även äta lite i boxen och såg allmänt nöjd ut med livet. Hästarna har varit lite spooky sedan somarkompisarna åkte hem för några dagar sedan, och de är ensammast i helaste världen när de är ifrån varanda. Det försvinner snart förhoppningsvis, då de aldrig tidigare reagerat nämntvärt på det.

 

Jag funderade även på om jag skulle ta och sko Dexter nästa gång han behöver verkas. Vi har fantastiska ridvägar här hemma med fina åkervägar, skogstigar och evighetslånga sandbackar. -MEN! Det är ju i princip omöjligt att rida ut utan att stöta på grusvägar, var på vilka Dexter ömmar. Det är pisstråkigt och förstör arbetet mer än vad man kan tro, jag skulle åtminstone inte tycka livet lekte om jag tvingades gå på ett underlag som gjorde att jag fick ont i fötterna, och det skulle inte heller få mig särskilt positiv till arbete. Så det är nog dags för mig att svälja detta med barfotagången nu, jag vill göra det som känns bäst för min häst, inte vad som känns bäst för mig. Vi får se hur det blir med den saken, vinterskos ska han i alla fall!