Uteritt stod på schemat, och så blev det. Och vilket ridpass sedan!! Red på i ett ganska gott tempo och "pressade" honom lite. Det finns ett ställe som ibland kan vara lite småläskigt att gå förbi, (det är som en dal där en massa djur håller till som hörs men inte syns = det kan lika väl vara monster som gömmer sig), och här drev jag idag på och lät honom gå i ett ganska högt tempo i trav så att det läskiga skulle komma lite mer plötsligt för att se hur han regerade. Jag försöker ta små steg i taget, pressa lite åt gången, så att han i framtiden ska kunna lita på mig och gå fram trots att det kan kännas lite farligt och läskigt ibland. Han spände sig något, men gjorde absolut ingenting. Duktig kille! Red förbi där ytterligare en gång sedan, denna gång kändes han mindre spänd.

 

Och sedan, till ridpassets absoluta höjdpunkt, fattade jag galopp från trav i lugnt och samlat tempo, och han tog fattningen direkt utan att ens tveka. Det blev rätt galopp, stadig fattning och ett fantastiskt driv och han verkligen ville och bjöd till samtidigt som han svarade väldigt bra tillbaka. Jag svävade som på moln! Detta kanske låter som världens minsta grej för er andra, men jag som sitter här med en treåring, som i princip alltid enbart haft unghästar att jobba med, är det är en otroligt stor grej. Ett steg i rätt riktning, och så välbehövt efter det senaste passet och lastningen! Det är lite det som är charmen med just unghästar, -allt är som en berg-och-dal-bana. Det går upp och ner om vartannat, och man lär sig uppskatta de allra minsta framgångarna, för man vet att det är dem som tar en framåt mot någonting stort!