Som planerat fick fröken följa med till ridhuset idag. Det kändes fint att kunna åka dit nu när jag har tillgång till bil igen (jag lånar pappas, vilken är den enda med drag och eftersom min familj varit bortresta har jag ej kunnat ha bilen). Hon tvekade lite vid lastningen, men ingenting mer än så. Slog lite den första minuten, men lugnade sig sedan. Jag kör så sakta och fint att jag nästan får P-böter i kurvorna, allt för att hästen ska stå bra! Jag fuskade lite och sadlade henne innan avfärd. Jag är egentligen emot det, då hästen kan fastna eller på annat sätt skada sig, men å hon varit något spänd på gången, visste jag inte hur hon skulle vara när vi kommer till en helt ny plats, därav den lilla fulingen.

 

Ridningen gick sådär. Hon visste precis vad hon ville, och vad hon inte ville. Hon var inte sen med att protestera, men här, inom inhägnat område, vågade jag gå på henne betydligt mycket mer, då hon inte  stressade upp sig på samma sätt som när vi är "ute" och rider. Jag fick uppleva bocksprång, krumsprång och allt där emellan. Men stundtals kändes hon ändå ganska okej, och ju längre i i passet vi kom, efter mängder av tvister, började det sakta släppa och hon kom allt mer tillrätta. Det känns som om jag hittade några ytterligare knappar på henne idag, även om det är en hel bibel kvar att förstå och lära sig. Idag vågade jag verligen säga åt henne på skarpen, utan att vara rädd att det skulle slå över för henne där hon blir osäker och att hon inte kan ta det. Men de stunder hon kändes fin, kändes hon hur trevlig som helt. Hon är otroligt utvecklingsbar och kommer kunna hävda sig i högre klasser med rätt träning, det tror jag bestämt. Hon har potentialen, huvudet och humöret. Det gäller bara att få henne över på min sida!

 

Bilder kommer under morgondagen!