Fröken fick gå ett kortare pass med bara fokus på att ha henne med mig, ha henne uppmärksam och lydig. Redan innan vi hunnit iväg kom tvist nummer ett, = stå stilla och vara trygg med uppsittning. Idag ville hon iväg direkt och hade minsann inte tid med en Martina som ville upp på ryggen. Varje gång hon försökte gå iväg, stannade jag upp, backade henne och började om. Gång på gång på gång. Det var ingenting som direkt imponerade på fröken, men jag kom till slut upp på en häst som åtminstone stod någotlunda stilla, om än spänd. Det är något vi får jobba på, en sådan basic grej ska sitta som berget innan jag lämnar ifrån mig henne! Se där, nu fick vi ett mål att uppnå!

¨

Ridpasset var kort och simpelt, och gick helt enkelt ut på att hon skulle lyssna och vara uppmärksam på mig och mina signaler och kommandon, istället för att bara sätta sig emot och vägra. Vägen bort från stallet var den kluriga biten, det är då hon ska ställa sig på tvären och inte vill gå framåt. Vi hade våran tvist där jag fick klura och ibland ryta till lite, och så släppte det tills nästa tillfälle. Nästa gång ska jag prova att ha med ett kortare spö, bara för att kunna markera lite extra. Jag använder mig mycket sällan av spön över huvud taget, men just i detta fall tror jag det kan vara till nytta. Lägga an det fram om hon bara ställer sig emot, backar och kastar med huvudet. Bättre att säga till en gång ordentligt än att sitta och småmjäka hela tiden. Jag hoppas hon kan ta det, hon är som jag säkert beskrivit tidigare väldigt känslig på så många vis, men samtidigt är hon "stoig" ovanpå det. (Jag hatar att generalisera, men ni förstår hur jag menar?). Man får stryka lite medhårs, samtidigt som man får vara ganska konsekvent. Linjen mellan dessa känns ibland hårfin, jag får nog helt enkelt prova mig fram och lära mig henne.

¨

Passet gick hur som haver bra, jag är nöjd. Lite protester och skiljda åsikter i början, men det släppte eftersom och på väg hemåt blev det lite motsatt effekt; då ville hon bara framåt och inte bakåt. Protesterade något när jag ville göra dödstråkiga halter, men hon fann sig åtminstone i det när hon insåg att hon var tvungen att lyssna på mig. Men för att sammanfatta passet så gick det helt okej, jag är nöjd. det finns ju mycket att jobba med, vi måste lära oss varandra och vi måste lära oss att kommunicera; -det är ungefär där det hela brister. Jag har inte suttit på henne många gångar alls, och jag ser detta som en fantastiskt rolig chans och möjlighet att utvecklas!