Idag fick fröken gå i Solvarboskogen med samma fokus som under gårdagen. Det var första gången vi var dit, det var en massa nya intryck och farliga, svapplockande människor lite här och var. Hon var väldigt spänd från start, men slappnade av lite eftersom vi kom igång, men jag fick aldrig igenom henne helt. Stundtals gick hon på riktigt bra där hon fick spände av något, sökte sig till en lägre form och jobbade igenom kroppen, men så fort något dök upp kom hon åter tillbaka till det där spända där hon blir hög i nacken och krullar in näsan, och rör sig mer uppåt än framåt.  På hemvägen tände hon dock till ordentligt och blev nästan lite springig, och jag utnyttjade det till att ta våran första galopp tillsammans. Runda, fina språng ville jag ha, och fick även till det ganska okej efter en stund. Jag tror verkligen att hon har vädligt utvecklingsbara gångarter bara hon släpper till och blir avspänd och sådär mjuk, genomarbetad och elastisk.

 

Det var inte bara galoppen jag fick uppleva för första gången, -utan hennes stosida också! Jag tog en liten omväg på hemvägen, och istället för att bara följa vägen rakt hem, svängde jag in på en väg till höger. Inte populärt! Hon ställde sig emot och vägrade gå, och ju mer jag drev, desto mer backade hon och kastade med huvudet. Men här har hon minsann mött min överman, -jag vägrar ge mig. Vägrar!! Vi hade vår lilla tvist där en stund, och så *poff*, så släppte det. Den där sprudlande energin försvann, men en okej bjudning fann dock kvar. Jag red på framåt och varierade tempot, för att se till att hon var uppmärksam på mig. Efter en stund vände jag hemåt igen, och då vaknade fröken åter till! Den där energin som nyss var dämpad var uppe på högvarv, livet lekte tyckte Tequilan! Men till hennes stora besvikelse hade hon en bestämd och envis ryttare som bestämde tempot, och ännu värre; -ville rida övergångar! När hästen blir sådär pigg vill jag utnyttja det till att rida just övergångar, för att se att hästen i fråga är lyhörd och uppmärksam både framåt och bakåt. Den ska kunna reglera tempot efter mina önskemål, och inte bara "springa", även om bjudning är något mycket potitivt, får det inte gå över styr. Det var som sagt inte jättepopulärt från Tequilas sida, men övning ger färdighet, så är det bara. Det gav hur som haver resultat i en mer eftergiven häst som fick igång kroppen på ett helt annat sätt än tidigare i ridpasset, så jag nöjde mig när det kändes som bäst för att sedan hoppa av och skritta hem. Spolade henne lite lätt när vi var tillbaka i stallet. Inte för att det behövdes, men har tagit som vana att spola henne varje gång jag tar in henne. Det är lite otäckt med vatten, särskilt på bakbenen, men det har redan gett ett positivt resultat. Som sagt, -övning ger färdighet! Allt handlar bara och rutin och vana.