Idag har jag ÄNTLIGEN fått rida prinsessan!  Åh, vad jag har längtat! Detta var ungefär 4-5 gången jag någonsin sitter på henne, så hon är egentligen helt ny för mig, miljön här omkring är fortfarande ganska ny för henne, +att hon nu inte är riden på 10 dagar. Jag började med att byta bett till henne. Hon har tidigare gått på ett tredelat med fasta ringar, men då jag tyckte det var något stort, provade jag idag ett mindre på henne, dock exakt samma modell av bett då det ligger mig varmt om hjärtat. Jag upplever att hon är en väldigt känslig häst, och verkligen känslig på alla vis. Detta är ett stort plus, jag vill ha en känslig häst som är väl uppmärksam, men samtidigt kan saker ställas något på kant. Hon har tidigare kastat med huvudet i ridningen, och det känns därför som att det finns någon form av obehag, osäkerhet eller något liknande som gör att hon inte accepterar bettet. Så därför provade jag idag ett mindre bett som på så vis skulle ligga lite bättre, för kanske var det just det som låg till grund till problemet. Och jag vet inte om hon bara hade en bra dag eller om jag faktiskt funnit lösningen till problemet, men efter att ha slagit med huvudet några gånger under de cirka första 50 meterna i traven, slappnade hon av och kom någotlunda till rätta, om än något spänd. Jag red på i ett något övertempo och försökte få henne i en avspänd, rund, lång och låg form och bara rulla på där, och efter ett tag kände jag hur hon sakta men säkert släppte efter, kom på plats och fann ett bibehållet stöd. Det finns såklart mycket att slipa på, bla. ökad stabilitet i det hela, få henne helt avslappnad och få henne att jobba igenom hela kroppen. Men hon är en bebis som behöver sin tid. Jag är så fruktansvärt nöjd och lyrisk efter passet, mer än vad jag kan beskriva med ord. När jag släppt ut henne åter i hagen gick jag som i en bubbla och i mina tankar ekade orden "igen, igen, igen!"