Jajemän, nu så! Har blivit erbjuden flera jobb, men nu har jag äntligen bestämt mig och tackat ja till ett. Jag valde detta eftersom jag tror det ger mig störst chans till fortsatt anställning efter vikariatet som slutar i augusti. Jag har haft sådan fruktansvärt ångest över att jag inte kunnat bestämma mig, och jag kan nu andas ut, i alla fall nästan. Det sitter nämnligen en liten filur på min axel som intalar mig att allt är påväg att vända, jag kommer inte alls få jobbet eftersom det hela var ett skämt, ett misstag.