Jag har känt det länge och nu får det vara bra. Jag börjatr tröttna på att folk bara tar min energi. Trött på sk. "haters" som bara önskar en olycka och tråkigheter, som bara kommenterar onödiga och spydiga saker men  aldrig ger någon positiv feedback. Jag VET att jag inte är totalt världelös inom ridningen och ridsporten. Det är bara att titta på alla resultat jag uppnått. På min egenuppfödda treåring som jag själv, helt på egen hand utan någon som helst hjälp från andra, ridit in och utbildat. Och gjort ett bra jobb med for gods sake. Jag ger mig själv credit för det, för jag vet att det är sant. Han är trygg och fin, han rids ut på ensam utan några problem, är mjuk och stadig, arbetar i en reglerbar form och litar på mig som ryttare. Då måste man gjort någonting rätt. Jag har ridit in fler hästar och haft hästar hemma i utbildningssyfte. Folk har litat på mig och bett mig utbilda deras hästar. För att få andra människors förtroende, så är man inte världelös. Tvärt om, man är nog kanske ganska bra. Jag är ingen egiost eller någon självupptagen person, och jag vill inte framstå som det. Jag är inte världsbäst på något vis, och kommer aldrig bli. Men jag vill inte heller framstå som nollan som bara sitter och tar andras skit, för jag är så förbaskat trött på det. Jag har alltid varit den som man kan svika, men som förlåter. Den som man kan utnyttja när det passar, men glömms bort mellan gångerna. Jag har bara accepterat, ställt upp för de jag trott var mina vänner och blundat för verkligenheten. Men nu, idag, ser jag inget syfte med bloggen längre. Jag ville dela, inspirera och utvärdera. Nå ut till andra människor och sprida idéer och möjligheter. Kunna hjälpa och ta hjälp. Men folk ser det bara som ett hot. Varför?

 

Bloggen kommer lösenordsskyddas inom ett par dagar, men jag kommer fortsätta blogga som vanligt. Den som är intresserad av lösenord; fråga efter det. För jag vet att jag har en stor del fantastiska, underbara och helt otroliga läsare. Hjärta till er!