Dagen blev inte som planerat - men i längden, vad gör det? Det blev istället någon timme på kupolen, och pappa var snäll och tog ut hästarna på morgonen. Jag brukar aldrig kunna vara där mer än i en timme max, jag får panik och stressattacker. Tänker på hästarna och alla de miljoner saker jag kan göra istället för att bara ta det lugnt. Jag mår faktiskt jättedåligt över att alltid vara så stressad då jag aldrig kan slappna av. När jag studerade i Falun kröp det i mig framåt eftermiddagen, -jag ville hem och få saker gjorda. Särskilt illa var det på vintern när det blir mörkt fort då jag vill ta vara på de ljusa timmarna. Fick jag vänta länge på bussen (jag var tvungen att byta buss i Borlänge) så trängde tårarna nästan fram. Inte för att jag var ledsen - jag var så fruktansvärt äckligt stressad. Detta lever kvar än idag och har inte blivit bättre - snarare tvärt om. Jag klarar inte av att ta sovmorgon, unna mig ledighet eller att ta mig en hästfri dag. Totalt värdelöst.

 

Men hur som helst så tvingade jag mig själv att vara kvar på kupolen. Det gick inte så bra, jag höll på att gå sönder invändigt. Men jag tog tre djupa andetag och intalade mig själv att jorden kommer fortsätta snurra, jag måste kunna slappna av. Då gick det bättre, åtminstone lite. Vi träffade Pelle Prestberg, en spelade för Leksands IF som stod vid en monter. Jag var för övrigt på hockey igår. 6-1 blev resultatet och jag måste faktiskt säga att det var en kul match. Tänk att Leksand i princip alltid vinner när jag är med?

 

Jag kom hem på eftermiddagen och det första jag får syn på är att Dexter står ute i hagen med ett för litet fleecetäcke på sig? Haha - say what? Kliver ur bilen och möter mamma som berättar att pappa släppt ut hästarna med fel täcken på sig. Han var snäll under gårdagen och erböd sig att ta ut dem idag då han ändå skulle upp. Jag var lite tveksam då han och jag har helt skiljda syner på hästhantering, samt att han inte alls är insatt eller intresserad av hästar. Men på något vänster blev det så ändå, och jag skrev en tydlig lapp till honom exakt vad som skulle göras. Dexter skulle ha sitt blåa täcke på sig, och Ella sitt gråa. Men istället hade Dexter fått på sig ett för litet fleecetäcke och Ella sitt innertäcke som hängt på boxdörren. Haha, det är inte lätt alla gånger, men snäll var han ju som försökte! Lite smått irrriterad blir jag dock på mamma som gick ut och bytte täcke på Ella, men struntade i Dexter. Så han fick gå med sitt fleecetäcke hela dagen och var alldeles ruggad över bogen när jag tog av det då det inte passar som sagt. Men han lever ju i alla fall! Kvällsfixade sedan stallet och jag plockade senare in de små liven. Dexter var surast i helaste världen på mig, men han brukar kunna bli det när jag inte har hållit på med honom på ett tag. Men jag tycker om honom ändå!

 

Nu väntar jag på att hämta R som slutar jobbet 00.10. Ha en trevlig kväll alla där ute! :)