Idag hade vi bekymmer med att stå snällt bredvid pallen medan jag hoppade upp. Det märktes tydligt att han inte var riden på länge, han hade en massa överskottsenergi vilket har märkts på hela honom de senaste dagarna. Visst fick han komma ut och röra på under gårdagen när vi löshoppade honom, men det var mest psykiskt, och han blev inte fysiskt trött, det behövs mer än så. Nu sitter inte jag och kör slut på honom totalt när jag tränar honom, men ni förstår hur jag menar? Jag snurrade runt, gick framåt, backade, krafsade och var allmänt otålig på att få komma iväg på ridturen haha. Men gör om - gör rätt och med en massa tålamod så kom jag upp och vi kunde skritta iväg. Eller förlåt; takta iväg. Men för att vara så framåt och på tårna gick det jättebra och han lyssnade verkligen. Det hela blev bättre när han fick börja trava igång, då kom han mer tillrätta och ro. Het är dagen ord. Han var väldigt framåt och känslig. Duktig och lydig. Vi red genom Solvarboskogen där han bjöd på några bocksprång på hemvägen och en kanonfin trav trots att han var lite spänd. Det finns verkligen gång i honom, när han själv vill! Jag ser fram emot när vi kommit igång med dressyrarbetet, jag tror han har mycket att ge!

 

:)