Idag fick liten följa med till ridhuset för ett enklade hoppass. Jag dog lite inombords av glädjerus! Medan min kille stod kvar i stansporten gick jag in och byggde "banan". Två enkla hinder; ett kryss på 50 centimeter och ett rätuppstående med grind på kanske 60 cm?  Dexter stod jättesnällt i transporten medan jag höll på, där fick han stora pluspoäng! Han förlorade sedan en del av dessa när han var urlastad och vi gick mot ridhuset. Då blev han övertaggad och gick bananas. Hoppade, skuttade och for med frambenen, hela tiden med öronen tokspetsade framåt. Jag kunde inte låta bli att tycka att han var lite söt. Men bara lite!

 

Att hoppa upp gick sådär. Det var mest det där med att stå stilla vi inte kom överrens om. Ju mer han har blivit riden, desto roligare tycker han att det är och desto ivrigare blir han på att få komma iväg. Lika så var fallet idag. När han väl var duktig och stod stilla, och jag kommit upp och precis skulle stoppa i stigbygeln  springer han framåt. Jag stannar honom, han blir sur och börjar resa sig. Haha, tönt. Gör om, gör rätt.

 

Framridningen gick dock super. Han var framåt och glad, positiv och hade god inställning. Han ville. Red inte fram så länge, ville inte få honom trött innan hoppningen. Kom snart på krysset. Det var snällt och inbjudande, och Dexter hoppade duktigt. Åh, jag blir så stolt! Kom på det i trav 2-3 gånger, och hoppade sedan det rätuppstående. Gick fram bra på det, men han backade av precis innan han skulle hoppa av, jag uppmuntrade honom att gå fram, han hoppade - och landade PÅ hindret? :( Åh, mitt hjärta gick sönder lite där! Han var så snäll och go och hoppade även om det var lite konstigt, och så blev det så? Ett hjärta av guld! Jag trodde ju att han kunde reda ut situationen på den skyhöga höjden av 60 centimeter, men inte den gången minsann. Han blev skitsur efteråt och ville inte vara med mer, men jag klappade och förklarade att även de stora killarna misslyckas ibland. Då gick han fram igen. Kom på samma hinder igen, och då var det inga problem! Hoppade fint och duktigt som ingenting, och gjorde sedan en bana (läs: hoppade två hinder i följd). Det gick bra! Den gnistan som finns när vi hoppar i skogen finns inte här ännu, men han sög ändå tag i hindrena lite grann! Det är ju ändå en bit på vägen. :)