Shit. Galet dålig uppdatering, jag ber om ursäkt för det. Jag vet inte om jag nämnt att jag håller på att flytta? Sådant är fallet hur som helst, och det är till Stockholm flyttlasset går. Nu är inte allt spikat och hängt på väggen ännu, men det lutar åt det hållet. Jag har fått jobb och sex månaders provanställning mitt i stan, och har börjat kolla på bostad. Trivs enormt på nya jobbet och ser detta som en enorm möjlighet att få utvecklas. Jag är en livlig, sprallig och äventyrslysten tjej som har svårt att sitta stilla och bo i lilla tråkiga Säter/Borlänge dag efter dag. Ni får ursäkta nu om jag trampar på några tår, men det är hur jag känner. Jag vill prova någonting nytt helt enkelt, och smaka på livet. Stockholm ger mig detta.

 

Därav dålig uppdatering.

Dagens ridpass kändes riktigt superbra!  Då han gick väldigt hårt under gårdagen, ville jag bara jobba honom idag, både rakt framåt och på volt. Känna igenom sidorna och stretcha igenom kroppen. Jag fick riktigt till den där "gummibolls"-känslan där han bara svävade fram och var sådär elastisk. Dessvärre släppte han handen något, och  jag hade stundtals dålig kontakt med munnen samtidigt som han krökte nacken och föll in för mycket med näsan. Men det kommer, han blir gärna "övermjuk" och flexibel dagen efter ett hårt pass. Men att vara mjuk och flexibel är ju inte direkt någon nackdel! (=

Okej. Snabb summering. Vad har hänt sedan senast?

 

- Massor vill jag påstå, men samtidigt har det inte hänt någonting. Dexter har fått vila sig i form. Anledningen behöver vi inte ta här, men han har börjat sättas igång nu igen. Det går himla bra, och passet idag, det var fantastiskt. Jag har inte befunnit mig på bana sedan i oktober, utan jag har bara varit ute för att bygga upp en fin häst från grunden. Jag kan inte med ord beskriva min längtan efter att få köpa en dressyrsadel till honom. Jag avskyr hoppsadlar, men vad gör man inte om man vill ge sin unghäst de bästa av det möjliga?

 

 - Galoppen har vi legat lågt med. Jag har inte provat att samla honom eller ens fångs upp honom över huvud taget, utan vi har mest tränat på fattningar och avbrott. Det är hemskt viktigt det också, och iom. att jag bara rider ute hittar han eget driv och bjudning vilket medför lätthet i fattningarna och fina avbrott till trav med bibehållen takt och tänk framåt.

 

- Jag har ramlat av också! Första gången från Dexter, och omkring sjätte gången totalt, om jag räknat rätt! Jag lyckas alltid ramla av för skitgrejor. Hästen kan dra av serier och göra plötsliga utfall utan att jag rubbas över huvud taget, men när de hoppar till i slowmotion, då flyger jag som en vante. Och det var ungefär det som hände med Dexter. Vi galopperade längst en väg med skogen till höger om oss. Plötsligt får han syn på något och hoppar liksom rätt upp, varpå han kastar sig till vänster och det nästa jag ser är min glada kille springa hemåt. Utan mig. Det hela gick så sakta, men ändå så fort. Han var hel och fin efteråt. Inga skador här inte!

 

- Jag har letat fodervärd till Dexter. Jag vill helt enkelt att han ska få chansen att gå med hästkompisar, vilket inte är möjligt där han står nu. Han går även helt ensam i hagen nu på dagarna, vilket skär i mitt hjärta. Jag har helt enkelt inget annat val än att låna ut honom. Jag är även inne på att flytta och kommer som det ser ut inte att ha råd att ta med mig honom.

Det är dags. Jag känner ett sug och jag har motivation. Hur det ser ut för min del på hästfronten inom den närmaste framtiden är oklart, men så länge jag har häst vill jag dokumentera och skriva ner tankar och åsikter. Det hjälper mig minnas, det ger mig möjligheten att gå tillbaka och få en överblick över sådant som hänt tidigare och så är det ju förbannat kul.

 

Varför slutade jag blogga? Avundsjuka helt enkelt. Här där jag bor, Säter-Borlängeområdet, känner de flesta hästmänniskor varandra. Avundsjuka är vardagsmat och folk  trycker ner varandra och prata strunt bakom ryggar, precis som det fungerar i övriga Sverige med, antar jag.  "Har du sett när hon rider sin häst? Herre gud, hon kan ju inte rida den". "Har du hört att hon skaffat en treåring? Hon verkar jätterädd för den och rider nästan bara på bana och vågar nog inte rida ut själv. Stackars häst!". "Hon köper sig framgång, kommer i nya KL-tröjor varje vecka och byter hästar som underkläder".  Fortsätta kan man göra i evighet, och jag blir så jävla ledsen på det. Har man som jag haft egen häst i 12 år har man fått ta en hel del under tidens gång. Fick höra att man är både dum och har en ful häst, att man är för dålig för att tävla och att man inte borde göra miljontals saker. Men det värsta är alltid när det går bra för en, då blir det ett jävla hallå. Jag minns när jag tävlade Ella. Vi gick in och satte över 70% i våra första starter, och då fick man minsann höra att "grattis, men! Den där domaren har ju sina favoritekipage". Vann man "för mycket" och fick för många topplaceringar, då var man minsann ute och "skördade rosetter". Jag tog hem en C-ponny för träning och utbildning, och det sved ordentligt i ögonen på folk. "Du kan väl ingenting sånt". Well. Jag hade honom ett halvår, och några månader efter att han flyttat från mig, kvalade han in till ungponny SM. Jag säger inte att det var min förtjänst, men jag tror minsann att jag hade något finger med i spelet. Jag har även haft flera hästar hemma, och fått frågan "varför ska du ha den hästen?". Och nu när jag drivit bloggen, dyker det upp liknande kommentarer. Man kan helt enkelt inte ta att det går riktigt bra för mig och min egenuppfödda unghäst. Man klarar det inte. Det sticker och det bränns. Jag bara ler och tänker "hur stavades det nu igen? Just det. A-v-u-n-d-s-j-u-k-a".

 

Jag vet att det jag skriver nu kommer reta folk, men jag känner att jag inte kan bry mig mindre. Jag vet vad jag gör och jag är riktigt jävla bra på det. Istället för att lägga eran energi på att försöka trycka ner mig, kan ni väl fokusera på att bli bättre själva, för det är väl där det brister. Det svider att jag är snäppet bättre. If people are trying to bring you down, it only means that you're above them. True story bro. True story.

 

Så nu jävlar kör vi igen.