Det är dags. Jag känner ett sug och jag har motivation. Hur det ser ut för min del på hästfronten inom den närmaste framtiden är oklart, men så länge jag har häst vill jag dokumentera och skriva ner tankar och åsikter. Det hjälper mig minnas, det ger mig möjligheten att gå tillbaka och få en överblick över sådant som hänt tidigare och så är det ju förbannat kul.

 

Varför slutade jag blogga? Avundsjuka helt enkelt. Här där jag bor, Säter-Borlängeområdet, känner de flesta hästmänniskor varandra. Avundsjuka är vardagsmat och folk  trycker ner varandra och prata strunt bakom ryggar, precis som det fungerar i övriga Sverige med, antar jag.  "Har du sett när hon rider sin häst? Herre gud, hon kan ju inte rida den". "Har du hört att hon skaffat en treåring? Hon verkar jätterädd för den och rider nästan bara på bana och vågar nog inte rida ut själv. Stackars häst!". "Hon köper sig framgång, kommer i nya KL-tröjor varje vecka och byter hästar som underkläder".  Fortsätta kan man göra i evighet, och jag blir så jävla ledsen på det. Har man som jag haft egen häst i 12 år har man fått ta en hel del under tidens gång. Fick höra att man är både dum och har en ful häst, att man är för dålig för att tävla och att man inte borde göra miljontals saker. Men det värsta är alltid när det går bra för en, då blir det ett jävla hallå. Jag minns när jag tävlade Ella. Vi gick in och satte över 70% i våra första starter, och då fick man minsann höra att "grattis, men! Den där domaren har ju sina favoritekipage". Vann man "för mycket" och fick för många topplaceringar, då var man minsann ute och "skördade rosetter". Jag tog hem en C-ponny för träning och utbildning, och det sved ordentligt i ögonen på folk. "Du kan väl ingenting sånt". Well. Jag hade honom ett halvår, och några månader efter att han flyttat från mig, kvalade han in till ungponny SM. Jag säger inte att det var min förtjänst, men jag tror minsann att jag hade något finger med i spelet. Jag har även haft flera hästar hemma, och fått frågan "varför ska du ha den hästen?". Och nu när jag drivit bloggen, dyker det upp liknande kommentarer. Man kan helt enkelt inte ta att det går riktigt bra för mig och min egenuppfödda unghäst. Man klarar det inte. Det sticker och det bränns. Jag bara ler och tänker "hur stavades det nu igen? Just det. A-v-u-n-d-s-j-u-k-a".

 

Jag vet att det jag skriver nu kommer reta folk, men jag känner att jag inte kan bry mig mindre. Jag vet vad jag gör och jag är riktigt jävla bra på det. Istället för att lägga eran energi på att försöka trycka ner mig, kan ni väl fokusera på att bli bättre själva, för det är väl där det brister. Det svider att jag är snäppet bättre. If people are trying to bring you down, it only means that you're above them. True story bro. True story.

 

Så nu jävlar kör vi igen.