På måndag smäller det, då sätts min lilla kille igång igen. Hela 6 veckor har gått sedan han sattes på vila, tokigt så fort tiden går. Jag sa tidigare att han skulle vila 6-8 veckor, och eftersom sommarkompisarna åker hem på söndag så blir det såhär. Han har fått vila enligt mitt "minimum-mått" i alla fall! Jag är så taggad, så full i go att det är galet åt det. Jag har även införskaffat ett par nya tömmar till tömkörning idag, så nu slipper jag sno av mamma och krångla. Jag ville egentligen ha rena lädertömmar då dem är mycket trevligare att hålla på med, men det slutade med ett par vanliga vävribb med rundat nylonrep fram, såklart. Jag hoppas allt flyter på lika fantastiskt både i arbetet från marken och från ryggen som innan jag ställde av honom. Det är bara att hålla tummarna för det bästa, om inte annat så får jag mig en utmaning. (:

Jag säger som de flesta andra. Aubiose är Aubiose och kommer alltid att förbli Aubiose. Jag kommer ha galet svårt att säga och tänka rätt över det nya namnet, en vana är en vana liksom. Jag var in där idag förresten en snabbis, första gången sedan nyöppningen. Jag tycker personligen att det var mycket bättre tidigare, men eftersom det fortfarande är så pass nytt så har dem kanske inte fått till allt ännu, antar jag. Jag var för övrigt väldigt stressad och hann inte riktigt med allt jag behövde kolla. Dock fick jag syn på ett par tömmar jag vill ha, får se om det blir en lite lugnare sväng förbi imorgon, så jag kan kika förbi klädavdelningen också!

Att välja rätt hingst till sitt sto kan vara ett evigt dilemma. Först och främst ska man ha ett bra sto som har mer än ett gott psyke, och ett ändåmål med aveln, dvs. inte för ta ett föl för att dem är söta och gosiga. Vad ska avkomman användas till? Svara nu inte "ingenting, jag kommer avdrig sälja avkomman så det spelar ingen roll". Var inte så naiv. Vad är det som säger att du kommer hålla dig frisk? Du kanske går ut på gatan en dag utan att se dig för ordentligt, blir påkörd och kommer för all framtid få sitta i rullstol. Du kanske blir av med jobbet och klarar inte av en häst ekonomiskt? Vad jag vill komma fram till är att man aldrig vet vad som händer i framtiden, och det kommer alltid kunna dyka upp en eventuell försäljning av olika anledningar. Har du då en häst med bristfällig exteriör pga. oseriös avel kommer denne kunna vara svår att sälja vilket kan tvinga en att gå ner till löjligt låga summor för att kunna få iväg hästen, vilket sedan i sin tur ökar chansen för oseriösa köpare (med detta menar jag inte att man är en oseriös köpare om man ger en låg summa för sin häst, jag menar bara att risken ökar). Och har hästen hur som haver en bristfällig exteriör minskar chansen för att denna häst kommer hålla för arbete. Jag tycker det är så hjärtlöst att avla "bara för att det är kul", avla med vett istället, med ett ändamål. Inte för din egen skull, -utan för det framtida fölets skull.

Jag försöker i ett taffligt försök förmedla alla känslor, minnen och upplevelser från min tid med världens bästa ponny med filmer och bilder från olika tider och tillfällen. Men det går inte. Aldrig kommer jag kunna beskriva vår tid och våra äventyr i dess fantastiska utsträckning och till dess vidder. Sådana ord finns inte. Men här är mitt försök till någonting liknande. Bästaste, bästaste Ella!

Bilder och filmer är inte de allra bästa ridmässigt sett, men de är hämtade från fantastiska minnen, och det är just det jag vill förmedla med denna film.

Har just varit upp till hagen och matat min feta lilla häst med någon näve foder och pussat på honom lite. Regnet har öst ner stundvis, men såklart kikade solen fram när jag var klar och drog hem. Hur typiskt, liksom? Jag har btw världens idé i huvudet. Den är asgrym men involverar att flera parter godkänner den, -vi får se hur det går med den saken! Jag är ganska grym på att ha en miljon idéer. Dock går inte ens hälften av dem i hamn, haha. Och jag VET att bloggen suger just nu, jag skriver ingenting vettigt eftersom jag inte har något vettigt att skriva om. Så fort Dexter kommer igång igen kommer jag äntligen kunna publicera nya, fräscha ridbilder, filmer och utvärderingar. Fan, jag käner mig som ett barn dagen innan julafton!!

Jag tror minsann att Dexter har vuxit lite den senaste tiden! Han blir ju verkligen ingen monsterhäst på 180+, det visste jag ju såklart redan från början, men att han redan nu har blivit så stor som han blivit, är ändå ganska fantatiskt. Jag tvivlade nästan på att han skulle bli över 150 innan han föddes, då stoet har väldigt många C-ponnyer bakom sig och är själv ponny, samt att pappan är väldigt liten samt har lämnat en del små avkommor. Vid 2 år ålder hade Dexter vuxit om dem båda, och nu får vi helt enkelt se vad han slutar på. Mätte honom till 156 för ett bra tag sedan, skulle vara spännande att mäta honom igen snart. Han har varit väldigt tidig i utveckligen och var redan otroligt klar redan som 1-2-åring, så han blir nog inte mycket större. Vi får se helt enkelt!

Idag pysslade jag om Dexter ordentligt för första gången på 2-3 veckor. Han går ju på sommarbete nu, samt vilar. Jag är ju självklart upp till hagen minst 1 gång om dagen för att visitera honom, kolla till alla hästar samt salt och vatten, men that's it. Även mamma är upp dagligen för att checka till dem. När en häst, och särskilt en så pass ung häst, vilar, så innebär det 100-procentig vila. Inga promenader, miljöträning eller annan form av vare sig fysisk eller psykisk träning. Vila är vila liksom. Punkt.

...är väl kanske att ta i, men det finns aningar till det i benen, haha.  Fasen, att jag hade tappat så pass mycket visste jag inte, tidigare fick jag verkligen aldrig träningsverk efter ridpass, oavsett hur mycket eller hårt jag red. Det blir såhär när man blir gammal förstår ni. Skämt åsido, men jag saknar min ridkropp och det känns skönt att det är påvåg åt rätt håll nu i alla fall. Dexter sätts igång snart i alla fall, även om han inte kommer gå mycket. Jag lät även åter välkommen till Ulrika för ridning av hennes hästar, så nu kör vi mina vänner! (:

Åh, jag är så lycklig! Äntligen har jag fått sitta på en häst igen och fått träna! En vän skrev till mig att hon behövde hjälp med sina hästar, -självklart hugger jag på det direkt. Jag var dit idag och red 2 av hennes hästar, varav båda är gröna och fantastiskt roliga att arbeta med.

Först ut var valacken Jack. En maffig kille med stort huvud och varma ögon, en sådan där häst man liksom bara vill kasta sig över och krama hårt. Sockersöt verkligen. Jag uppfattade det som att han inte var jättemycket riden, utan mest har gått ute och blivit riden "rakt fram", men ägaren har verkligen lagt ner ett fantastiskt jobb sedan jag satt på honom senast vilket var när han kom i början av året. Jag red väldigt basic, försökte hitta en bra takt och tempo, och försökte finna liksidighet och jämnhet i kroppen. Ett hinder ställdes även upp vilket var en riktigt kul grej, tyckte Jack! Öronen pekade rakt fram och turboväxeln lades i. Jag gjorde så gott jag kunde i dressyrsadel med långa läder, och vi fick till fina språng. Efteråt fick jag även veta att han aldrig tidigare var hoppad, så han gjorde det verkligen med bravur! Han blev sådär lagom lycklig efteråt och bjöd sedan på en bockuppvisning, haha. Men det är ju klart att man ska få ha lite kul också! Det är tur man har balans i sådana lägen, annars hade det blivit kast med liten Tina! (:

Näst ut var ett ungsto som jag fastnade för så otroligt. En jättefin och känslig fröken som har lite svårt att acceptera ryttarens inverkan. Jag sattes först på lina, vi skrittade runt lite, övergick sedan till trav och eftersom det rullade på bra knäpptes jag lös. Eftersom jag fick veta att hon har svårt att acceptera tryck i bettet, red jag överdrivet mjukt och följsamt, krävde inte mycket utan nöjde mig med det lilla och varje framsteg under passet som dök upp. Jag red med små, små hjälper vilket gav en positiv och effektiv inverkan, och hon lyssnade noga och bra för enbart viktfördelning. Det är SÅ jag vill ha hästarna jag rider; uppmärksamma och känsliga. Det kändes verkligen jättebra, och jag tror det är en renrasig "Martinahäst". Faktiskt. Ägaren förklarade att "vi passade varandra som handen i handsken". Det värmer ett Tinahjärta så otroligt mycket. Sämre blev det inte av att hon förklarade att hon tyckte jag red bra. Tänk hur sådana små kommentarer kan betyda så mycket! Jag önskar att stoet gick hemma hos oss på betet tillsammans med dem andra, så jag skulle kunna träna henne dagligen. Drömmar, you know.. (:

Imorgon tar jag studenten, och sedan är jag i London och är hemma den 20:de juni igen. Jag har därför i tankarna att skriva förinställda inlägg, men vet inte om vad.

Finns det något särskilt ni vill läsa om? Tips och idéer välkomnas hjärtligt!
ALLT är välkomet och inga tankar eller frågor är för dumma.

Vad gör Dexter just nu?
Han vilar och går på betet med jämngamla kompisar som han kan busa och leka med. Han har ridits in under våren som sagt, och får nu välförtjänt vila i 6-8 veckor. Med vila innebär total vila, dvs. ingen miljöträning, ingen ridning, inga promenader osv. Han ska bara gå i sommarhagen med sina lekkamrater och få vara häst. Jag är såklart upp minst en gång varje dag och checkar till alla hästarna att de mår bra, ingen är skadad eller verkar ha ont, samt byter vatten och kollar staket. Mamma är också upp varje dag och kollar till dem. Dexter lever livet nu, helt enkelt, något som varje häst förtjänar ibland. Total semester utan en massa fysisk och psykist träning, och detta och detta är särskilt viktigt för den unga hästen.

Jag och bebis för några dagar sedan. Kärlek kan ej beskrivas med ord.. ♥

...tog slut alldeles för fort! Jag saknar att tävla, träna och prestera så enormt!
Jag bjuder på en bild på mig och min egenutbildade ponny från mitt sista år som ponnyryttare, 2010. ♥

Vi kom, vi såg, vi segrade! Så fina procent som i princip ALLTID låg runt 70% och gav oss mängder av första- och andraplaceringar. Åhh, jag vill tillbaka!

Nepp, nada. Jag kommer inte bege mig ut till Gustafs en enda gång idag. Vet inte när det hände senast att jag inte kollade till hästarna en enda gång under en hel dag senast? Jag tror det var någon gång under början på 2011, dvs. över ett år. Shit pommes! Jag ringde Robert som slutade vid 14.00 och bad honom åka upp och checka till dem och byta vatten, annars skulle jag vara tvungen att åka ut själv. (Jag har ca 2 mil till stallet enkel resa, så det kostar onödigt mycket att bara åka ut för att kolla till dem och byta vatten när Robert ändå jobbar 3-4 km bort). Det får istället bli en eftermiddag och kväll hemma med matlagning och så ska jag lägga mig och dö en stund i soffan sedan. Är så galet trött! Stekt potatis dränkt i massa goda kryddor och en mumsig sallad, hur gott?!

Jajemän, det har jag! Det slutade på runt 800 kronor, och jag köpte bara saker till mig själv. Ångesten stiger till toppen! Jag tycker verkligen inte om att handla saker till mig själv, det känns egoistiskt och dumt när jag har andra saker att lägga pengar på. Men nu kan jag kasta min 1½ år gamla mascara, mina strumpor med miljoner hål i och andra gamla och trasiga saker. Och till råga på allt ska jag till frisören på tidsag. Men om man tänker såhär; jag klipper mig hos frisör 1 gång om året absolut MAX, köper mascara en gång varje/vartannat år, använder mina strumpor tills stortån tittar ut, mina kläder tills de är urtvättade och mina smycken tills de antingen går sönder och i örhängenas fall; -den ena av paret spårlöst försvinner...

Men hur som haver känner jag mig ändå galet tjejig idag och har tom. sminkat mig dagen i ära. Sensation!! Jag fick med mig en del smink hem, bla. mascara som jag tidigare skrev, franstång, läppstift och penslar. Även flera par strumpor, en ny donut, och sedan kommer en leverans med ca 8 par örhängen, hårnålar och snoddar under veckan som kommer. Så egentligen fick jag väldigt mycket för pengarna, det var snål-tanten som var ute och handlade. Eller ekonomiskt medveten kan vi kanske säga istället? Men det är ett fint upplägg tycker jag, att snåla in lite på mina egna kostnader, och istället kosta på hästarna bättre grejor!

BTW - jag provade donuten när jag kom hem. Den jag haft tidigare är inte rolig alls att jobba med, den här var mycket bättre. Gjorde en liten snabb uppsättning bara för att känna på kvalitén, men jag är snäll och bjuder på en halvbra bild ändå! Hoppas ni ser lite iaf. (mitt hår är egentligen för kort för denna typ av uppsättning, men ääääh!)

Har du någon gång känt den där känslan av att det bara rinner på helt okomplicerat, när du känner att ni är sammansvetsade, fantastiska och oslagbara? Känslan av att leda ärevarvet och känna att allt slit var värt mödan, när lyckan är så total och du känner hästen tagga och busa under dig, eller den där obeskrivliga känslan av vinden i ditt hår och mot dina fötter när du barbacka, barfota och utan hjälm släpper hästen i galopp. När du lever fullt ut, utan att tänka på några som helst konsekvenser? Jag har känt det, och jag saknar det.

Jag saknar att träna, att uppnå mål och uppleva utveckling. Jag saknar att prestera på tävlingsbanorna, att galoppera längst de evighetslånga sandbackarna i skogen och att bara ha kul med min bästa vän. Det var 2 år sedan jag tränade senast. Visst, jag red in Dexter nu under våren, men han tränas inte på detta sätt ännu. Han är för ung, det kommer med tiden, men det känns just nu som en evighet bort. I snart 2 år har jag gått och längtat, väntat, drömt och saknat den tiden då jag åter igen kan få leva fullt ut igen. Jag har ibland hjälp andra med att träna deras hästar i ett försök att uppleva det jag saknar så, och det hjälper för stunden. Det är mitt smärtstillande mot den svällande saknaden i hjärtat, men så fort det tar slut och slutar verka, står jag där igen. Tom.

Jag har framtiden framför mig, jag har möjligheterna att finna det jag söker, jag jag kommer nå dit. Kanske inte idag, inte imorgon och kanske heller inte dagen efter det. Min häst är ung, och han skall få all den tid han behöver för att växa sig stark, det är ingenting jag kommer stressa fram i all hast för att tillredsställa mina behov och drömmar. Men jag längtar, så djupt och innerligt. Men jag har också en häst värd att vänta på.


Jag & Crackson, 2008 eller 2009.

Jag har nyss kastat ihop en lasagne som står i ungen och gottar sig, och nu kollar jag runt på smycken. Jag är verkligen ingen "smyckesmänniska", men av just den anledningen kanske det är dags att införskaffa lite? Absolut inget dyrt, utan mest bara för att ha som någon detalj och så jag kan kan variera smycken ibland. Det finns faktiskt jättemycket fint när man väl har satt sig ner för att leta, -det här kan bli kul! Funderar även på att leta på några snygga hårnålar som jag kan bära på tävling  när jag ändå är i farten. Även om det är långt kvar tills att jag sitter i dressyrsadeln under bedömning, är det ändå kul att drömma sig bort lite ibland och förbereda.

Någon som har några bra tips på sidor, alt. btuiker i Borlängeområdet som säljer fina, prisvärda smycken?

Det var en pigg och glad kille jag möttes av när jag klev in i stallet. Det var fint och städat i boxen och han hade bajsat normalt. Duktig kille! Vi har även haft ett besök av farbror hovslagare på förmiddagen som verkade Dexter.  Jag kan redan nu säga att jag stormtrivs med den nya hovisen. Han är verkligen noggrann och utför ett mycket bättre arbete än den jag hade innan, som bara klippte av tån och lät resten vara, vilket resulterade i att Dexter blev trasig och belaste ojämnt. Han verkade Dexter en gång, -det var en gång för mycket och aldrig mer. Nu tror jag äntligen att jag kan ha hittat den rätte. Nöjd kund!!

Hästarna gick som jag tidigare skrivit på betet idag sedan lunchtid (12.00). Därefter gick dem där fram tills insläppet som skedde vid 19.00 ungefär. Jag och min min pojkvän/sambo gick upp dit för att hämta hem dem till stallet, och vi ställde sedan in dem i boxarna. Genast började Dexter trycka upp sig mot boxväggen och grävde om vartannat, och lade sig sedan ner. Han hade heller inte ätit upp kvällsfodret ur krubban (han får egentligen enbart mineraler nu iom. att de går på bete, men har blandat ut med ca 5 nävar krafft och betfor för att han ska vilja äta, allt är 100% uppblött till en gröt innan han ges detta. Jag är supernoga med att inte ge rena pelletar). Han har tyckt detta varit jättesmaskens, så det var ovanligt att han inte ätit upp. Han verkade dock tidigare pigg och vaken, och jag kunde tyda svaga tarmljud när han låg ned, men jag vill hellre ta det säkra framför det osäkra. Att han lägger sig ner är inte jätteovanligt. Han är trygg i miljön och de människor som är kring honom, samt att han är väldigt trygg i sig själv. Men som sagt, det är dumt att riskera något när man kan undvika stora konsekvenser genom en enkel promenad och vätska.

Jag fick upp honom, något ovilligt från hans sida, men inga större protester, och så gick vi ut på en 40-minuterspromenad. Det var en pigg och go kille jag hade med mig, möjligen något off. När vi vände hemåt blev han lite övertaggad och hingstkickade med frambenen så han lyckades göra ett jack och skinnflådde mig på vaden. Aj? Men hur som helst måste man ju se de som ett gott tecken att han busar och är sprallig, haha. Och så har han ju faktiskt vilat i ungefär 2 veckor och inte gjort någonting alls. Väl tillbaka i stallet åt han upp det sista av fodret i krubban (uppblött foder som sagt, och består till största del av vatten), och såg vaken och pigg ut. Jag kände noga igenom ben och hovar på honom, och bad även Robert  att springa med honom för att kolla efter eventuell hälta. Det är alltid bra att kunna åtesluta saker, se om hästen spänner sig, rör sig ovillig osv. Dokumenterade sedan allt som hänt under kvällen; hur han reagerade, uppförde sig, åt, drack, rörde sig osv., samt skrev ner tidpunkter för de aktuella händelserna. Även om det känns onödigt kan det vara bra att ha det dokumenterat.

Mamma har haft lite koll på honom nu under kvällen, och jag bad henne ge honom mer mat om han druckit och bajsat. Men så pass pigg som han var innan jag åkte, ska det inte vara några problem hoppas jag.

Nu är det 7 dagar kvar till studenten. Jag har funderat fram och tillbaka om det ens är värt för mig att att åka till Falun och skolan då jag inte riktigt vet vad jag har där att göra, men jag SKA dit, så är det bara. Tror jag. Och samma kvall/natt åker jag och Robert mot Arlanda och sedan vidare mot London. Det ska bli så galet skönt att vara borta i 4 dagar och liksom bara kunna släppa allt. Hästarna kommer såklart finnas i mitt huvud, jag har så svårt för att kunna släppa det då jag är hönsmamma av extremfall. Hur kommer det bli när jag får barn sen? Stackars små liv, haha!! Men jag ska försöka slappna av, jag kan hur som helst inget göra när jag befinner mig i England om en krissituation skulle dyka upp. Shit, tänk om det uppstår en krisistuation?!

Nu har jag släppt både Ella och Dexter på betet. De har gått där sedan 12, och ska få stanna till kvällen är planen. De släpps sedan på heltid tillsammans med ytterligare 2 unghästar på lördag, och jag tror det blir toppen för min lilla prins att få möjlighet att busa och leka med jämngamla kamrater. Ett stort plus är att hagen är kuperad, så dem sätter jättefina muskler bara genom lek, vilket ger en mycket bra grund att stå på till igångsättningen. Det är helt galet vad jag är taggad, jag vill träna nu, helst redan igår! Men har man en bebishäst så har man, då ska dem få ett ordentligt sommarlov med cirkus 8 veckors ren vila från både fysisk och psykisk träning. Har jag väntat i 3 år på att få rida honom, då kan jag gott vänta i 6-7 veckor till. Men det tar emot lite när man fått mersmak...

Någon mer än jag som fått skatteåterbäring idag? Jag fick tillbaka flertalet tusenlappar, hur najs och lägligt som helst! Nu kliar det som satan i fingrarna att klicka hem både träns, täcken och skydd, men jag måste lugna mig lite och försöka prioritera. Samt att "Aubiose" nyöppnar med ny ägare (har dock ingen exakt koll på vad de kommer heta), så jag tänkte kika lite där också på invigningen. Dock brukar de aldrig ha saker jag riktigt fastnar för, men något ska man väl kunna hitta ändå! ...den som söker han finner.

Efter 3 timmar på betet hade min häst tröttnat på och äta och ville hem. Han stod snällt och väntade vid utgången och följde mig som en hund när jag gick runt på betet för att inspektera stolp. Haha, mammas lilla sötpuff!  Känns iaf bra att man inte har en häst som hetsäter så fort han har tillgång på mat. Han sparar ofta mat, äta sakta och tuggar typ ett strå i taget. Men han är iof. till största del uppvuxen på fri tillgång, så då blir dem i allra flesta fall väldigt lugna på maten och äter bara när dem är hungriga, inte för att äta "bara för att".

Jajemän, nu så! Har blivit erbjuden flera jobb, men nu har jag äntligen bestämt mig och tackat ja till ett. Jag valde detta eftersom jag tror det ger mig störst chans till fortsatt anställning efter vikariatet som slutar i augusti. Jag har haft sådan fruktansvärt ångest över att jag inte kunnat bestämma mig, och jag kan nu andas ut, i alla fall nästan. Det sitter nämnligen en liten filur på min axel som intalar mig att allt är påväg att vända, jag kommer inte alls få jobbet eftersom det hela var ett skämt, ett misstag.

Jag har under hela Dexters livstid varit noga med att göra träckprov. Jag prioriterar detta högt och anser det vara viktigt att man vet exakt hur mycket mask hästen har i sig, för att sedan kunna avgöra om och vad hästens skall avmaskas mot. Jag valde att kolla efter både lilla och stora blodmasken, samt bandmask. Visst kostar det lite mer med dessa "extra tillägg", men jag tycker det är 100% värt det. En häst angripen av stora blodmasken kan få stora konsekvenser, och att göra något så simpelt som att göra ett tilläggsval i träckundersökningen tycker jag är en billig försäkring.

Garderoberna rensas ännu en gång! Paketpriser vid köp av flera produkter kan ordnas.

Vad vill Du läsa om? Även om denna blogg främst är avsedd för personligt bruk, då jag vill kunna gå tillbaka och refleketera över tiden som varit, är den även avsedd för er läsare. Jag vill kunna vara till hjälp och inspiration för andra, då vi  alla har någonting att dela med oss av till våra medmänniskor.

En mycket sliten tjej är nu klar med utsläppet av hästarna, mockning av stallet och passade även på att göra klart stallet inför kvällen. Fixade även fram grejer som ska fotograferas för annonsering. Tar igen mig nu eftersom jag inte kunde ta in hästarna igår kväll (enomt dåligt samvete!!). Dexter var extra pussglad, och jag försökte intala mig själv att han saknat mig, haha. Hur är det menat att jag ska överleva 4 dagar utan hästarna när jag åker till London, samt ytterligare en veckas utlandssemester i vinter?! Åhmajgadd!!!

Det känns så galet att sitta och skriva om saker jag redan skrivit på mina tidigare bloggar, det känns som om jag bara sitter och upprepar mig haha. Men för alla er nya tänkte jag dra en snabbrepition vad vi gått igenom under våren, statusen just nu och höstens planer.

Under våren:

♥ Jag red in Dexter under vintern/våren med glänsande resultat! Vi uppnådde målen:

- Framåtdrivande med hjälp av säte
- Avsaktning med hjälp av säte, vikt och mjuk känsla i handen
- Trygg i samtliga situationer, finner ej (och har aldrig funnit) obehag av uppsutten ryttare
- Hittar egen, ärlig bjudning och är ej beroende av drivande ryttare
- Finner en god arbetsform för hans ålder och förutsättningar

♥ Statusen just nu:

Han har idag vilat sedan exakt 2 veckor tillbaka i tiden, och beräknas sättas igång igen i juli vilket ger honom omkring 8 veckors vila vilket är lämpligt för en häst i hans ålder och utbildningsnivå. Vi har gått igenom mycket under våren, och trots att han är otroligt mycket hanterad och jobbad med sedan den dagen han föddes, är det ändå många nya intryck som spelar in.

♥ Planen för hösen:

- Fortsatt utbildning. Under igångsättningen köra en snabbrepetition av det vi gått igenom under våran för att checka av hur mycket hans minns så jag vet var jag skall börja. Vi skall även börja försiktigt med konditionsträning och muskeluppbyggnad, dock med hynsyn till hans ålder och utbildningnivå. Hur vilan ska läggas upp planerar jag längre fram, men detta prioriteras självklart mycket högt och flera veckor både under höst och vinter skall ges.


Synpunkter, frågor, tips, åsikter och idéer är alltid välkommet!


Jag och Dexter, här som ettåring.

11 dagar kvar till studenten. Jag tyckte det var nyss jag började på gymnasiet, men det är ju sabla snablar 4 år sedan! Helt sinnes hur tiden kan gå så fort. Just nu sitter jag och pluggar det sista. Har halkat efter lite pga. vissa anlednigar, men det gör mig inte så mycket, huvudsaken att allt blir klart innan jag går ut. Jag kan inte med ord beskriva vilken lättnad det är för mig att det snart är över. Jag har aldrig mått så dåligt som under gymnasietiden, det har varit så mycket strul fram och tillbaka och bråk i klassen. Fler personer har mått dåligt och slutat av exakt samma anledning och person/er som mig, och det är bara nu i efterhand jag verkligen förstår vad de fått gå igenom. Det finns dock en viss procent av klassen jag saknar och som jag förlorat kontakten med efter detta tråkigt nog, och det är väl det enda jag känner mig ledsen över nu i efterhand, resten stryker jag ett streck över, -det är inte värt att minnas. Hade det inte varit för min sambo och för skolans biträdande rektor som pushat mig hade jag inte gått kvar, inte fått betyg och inte haft någon grund alls att stå på.

Jag kommer inte gå ut med namn på vare sig personer eller skola offentligt på bloggen. Min mening är inte att hänga ut eller skada någon. Är du dock intresserad av skolans namn kan du kontakta mig via mail, -se kontakt bland informationen på vänster sida.

Idag lämnade jag Dexter ensam en stund på sommarbetet, vilket jag inte gjort en enda gång tidigare då han inte avmaskats ännu vilket är nödvändigt, och jag håller koll på om han bajsar eller inte så jag kan mocka ur det. Vi brukar vara där i 1-2 timmar, och han håller sig alltid inom samma område och bajsar inte förrens han kommer tillbaka till "vanliga" hagen igen, duktiga killen. Så jag tog mig en rövare idag och gick ifrån betet en stund. Jag hann dock inte långt innan jag hör min häst skrika och ser honom sedan springa runt. När jag sedan kommer fram till hagen igen rusar han mot mig, och det var som om han nästan hörbart sa "tänkte du lämna mig här ENSAM?!". Haha, skitunge. Stod där med honom en stund medan han åt, och gick sedan tillbaka med honom då jag blev kall och blöt eftersom det regnade. Dagens slutsats är att min häst är en renrasig morsgris, men så får det vara när man är bebis!

Den första hedaern gjordes spontant efterdom jag störde mig galet mycket på att det gapade tomt, och lades inte ner många sekunder på. Den andra blev tusen gånger bättre, men är ändå väldigt enkel och har även bara kastats ihop lite snabbt. Det irriterar mig dock lite att det är så tomt och ödsligt på sidorna, men det får bli ett framtidsprojekt! Nu har jag iof. en gigantiskt skärm till min "PS-dator", så jag får se när jag kommer hem till Borlänge och en normal dator om det ser bättre ut där.

Idag blev det lite stallpyssel med Dexter. Han har vilat i snart 2 veckor, och det är galet vad mitt ridsug är stort nu. Jag är SÅ taggad på att sätta igång honom, vilket kommer bli i juli då han ska få 8 veckors aommarvila nu. Det är en alldeles lagom period för unga hästar att vila, de hinner tömma huvudet och det finns ett gott sug i dem när de sätts igång igen. Inridningen har gått så obeskrivligt bra, men det är kanske inte så konstigt då jag har lagt ner otroligt mycket grundarbete vilket är mycket viktigt innan inridningen. Jag upplever att många slarvar på den punken, att ha en trygg och stabil häst innan man sätter sig upp, och då är det inte så konstigt om hästen spänner sig och blir ovillig, vilket resulterar i att hästen kanske bockar, stegrar eller på annat sätt visar obehag eller rädsla. Jag vet själv hur ivrig man kan bli över att få sitta på sin häst, men låt det ta tid, det är mitt tips. Annars är det gå lätt att någonting går galet och det slår över för hästen om en god grund inte finns.
Den dagen man lär sig att en häst aldrig är dum med flit, är den dag då du kommer kunna utvecklas till en bättre hästmänniska. För det är faktiskt så, att ingen, vare sig häst, djur eller människa är dum "bara för att".
- Det finns alltid en anledning till ett beteende!

ÄNTLIGEN börjar det bli lite ordning här. Jag har kämpat i stort sett hela dagen (med pauser såklart) för att få till det, och det har börjat ge resultat. Ännu mycket som fattas, men det får komma tids nog. Jag känner att designen och headern blev lite lame, men vi kör såhär ett tag nu fram tills dess att jag tröttnar och får tid över att skapa nytt!

Varför? Jag kände att det var dags att gå vidare från min förra blogg, Dexterville.blogg.se, då jag helt enkelt kände att det var dags för någonting nytt. Jag skall här försöka vara mer noggrann med uppdatering, dela med mig av fler tränings-, och tävlingstips och sådant som kommer direkt ur vardagen. Ni kommer följa mig och min 3-årings framgångar och bakslag, ta del av hur jag arbetar med mina hästar och även delar ur mitt privata liv. Jag gör det här främst för min egen skull, för att i framtiden kunna gå tillbaka och minnas tidigare dagar, men också för att jag vill nå ut till andra, och förhoppningsvis kunna vara till någon hjälp och inspiration!