Snön som vräkt ner kastade om mina planer totalt! Jag kunde inte rida hästarna vare sig igår eller idag pga. underlaget. För Dexters del gör det egentligen ingenting, han kan gott vila, det skadar inte, men Ella skulle behövt gå. Men när snön packar sig under fötterna på dem går det såklart inte att träna om man inte är ute efter att bryta benen av dem. Transporten är även utlånad lägligt nog, men jag vet inte om jag hade velat riskera att åka med dem när vägarna ser ut som de gör. Det spelar ingen roll hur bra dubb man har när det bara är slask över hela vägarna, särskilt här ute i ingenstans där det inte åker lika mycket bilar och "kör undan". Men Ella har idag fått vinterskor på sig, och Dexter får som sagt det på onsdag, så snart är vi fit for fights igen!

 

:)

Igår fick killen gå ett lite lättare pass med mest skritt och lite trav. Marken var frusen och knölig på väg upp mot skogen, men det blev mycket bättre när vi väl kommit dit. Han ömmade lite när det var som värst och blev kort och stum i skritten. Hovslagaren är som tur är bokad och kommer och slår på skor på onsdag, då blir min bebis stora killen! Såg dock att det skulle bli varmare nu och flera plusgrader framöver. Haha, åh!

 

Dexter var inte helt framme under passet. På det knasiga underlaget kan jag förstå det absolut, men han var även lite off där marken var bahaglig och fin. Ganska svag i reaktionerna över huvud taget. Red mycket övergångar skritt → trav →skritt, och trav → halt → trav. Jag fick härlig respons, och han blev jättefin och framåt. Snabb, kvick och duktig. På vägen hemåt var han väl framme och känder supertrevlig. Sådär jämn, fin och go. Ibalnd glömmer jag bort att han bara är tre när man kommer till det där stadiet där han gör allt så okomplicerat. Går stadigt och balanserat och bara gör. Skitcoolt, tycker jag.  Avslutade när han gick som bäst, hoppade av och ledde hem honom. Det finns ingen anledning att sitta och nöta någonting som redan fungerar!

Ska alldeles strax bege mig ut på en tur på min vackra kille! Vi ska upp i skogen och checka läget. Hoppas det inte är alltför halt, fruset och eländigt där uppe, -då blir jag ledsen i ögat! Jag hoppas Dexter är på glatt humör då hästarna är satta på bantning nu haha. Eller bantning och bantning - de går inte på fri tillgång längre, utan får begränsat med mat. Tacka slow feeding som gör att maten åtminstone räcker längre och att de får något att pyssla med istället för att de kastar i sig allt på en gång - då håller de sig mätta längre och magen hålls igång!

 

Igår var jag till ridhuset med Dexter. Det gick sådär. Han var överladdad och busig, och jag tror inte att det var många sekunder under de första 10 minuterna han hade alla fyra hovar i marken samtidigt. Han var som ett popcorn och flög runt och sprattlade med de små benen. Det är inte lätt att vara bebis! Det var även ganska kallt den morgonen vilket gör honom mer laddad, samt att det rasade snö från taket och då de andra hästarna i ridhuset reagerade på det, var han tvungen att reagera tolv gånger värre. Fokuset låg på att försöka få honom att gå ut på fyrkantsspåret (det var ju läskigt eftersom snön rasat ner och låtit precis utanför), att inte dra iväg men samtidigt att inte säcka ihop. Ett pussel, helt enkelt. Introducerade skänkeln lite mer och önskade att han skulle flytta sig för den. Små steg i taget, och han börjar begripa lite vad det handlar om. Lade stora volter för att "lura ut" honom på spåret och forma honom för innerskänkeln - det gick bättre än vad jag trodde. Påpekas bör även att detta är ungefär tredje gången han är i ett ridhus sedan ...april? Maj? Så han gör det ju jättebra! Spändheten gjorde att han var något opåverkbar i munnen, men det kan jag leva med, det kommer senare. Huvudsaken är att han ändå lyssnar och förstår, resten kommer efter vägen. Passet blev dock väldigt kort, men då Dexter haft ganska dålig bjudning i ridhus tidigare kände jag att det var bättre att avsluta lite för tidigt när han är väl framme, än att dra ut på det tills han är trött och tycker det är tråkigast i helaste världen.

 

Jag måste även tillägga att jag var superbusig och skrittade av honom barbacka, och även provade att trava lite. Han är så cool Dexter. Jag tog sats och kastade mig upp på honom - och han bara stod där? Älskade bästaste vän!

 

R var för övrigt snäll och följde med och filmade oss. Några bilder blev även tagna. Samarbetar YT kanske jag lägger upp någonting här senare, om jag kommer ihåg. :)

Dagen blev inte som planerat - men i längden, vad gör det? Det blev istället någon timme på kupolen, och pappa var snäll och tog ut hästarna på morgonen. Jag brukar aldrig kunna vara där mer än i en timme max, jag får panik och stressattacker. Tänker på hästarna och alla de miljoner saker jag kan göra istället för att bara ta det lugnt. Jag mår faktiskt jättedåligt över att alltid vara så stressad då jag aldrig kan slappna av. När jag studerade i Falun kröp det i mig framåt eftermiddagen, -jag ville hem och få saker gjorda. Särskilt illa var det på vintern när det blir mörkt fort då jag vill ta vara på de ljusa timmarna. Fick jag vänta länge på bussen (jag var tvungen att byta buss i Borlänge) så trängde tårarna nästan fram. Inte för att jag var ledsen - jag var så fruktansvärt äckligt stressad. Detta lever kvar än idag och har inte blivit bättre - snarare tvärt om. Jag klarar inte av att ta sovmorgon, unna mig ledighet eller att ta mig en hästfri dag. Totalt värdelöst.

 

Men hur som helst så tvingade jag mig själv att vara kvar på kupolen. Det gick inte så bra, jag höll på att gå sönder invändigt. Men jag tog tre djupa andetag och intalade mig själv att jorden kommer fortsätta snurra, jag måste kunna slappna av. Då gick det bättre, åtminstone lite. Vi träffade Pelle Prestberg, en spelade för Leksands IF som stod vid en monter. Jag var för övrigt på hockey igår. 6-1 blev resultatet och jag måste faktiskt säga att det var en kul match. Tänk att Leksand i princip alltid vinner när jag är med?

 

Jag kom hem på eftermiddagen och det första jag får syn på är att Dexter står ute i hagen med ett för litet fleecetäcke på sig? Haha - say what? Kliver ur bilen och möter mamma som berättar att pappa släppt ut hästarna med fel täcken på sig. Han var snäll under gårdagen och erböd sig att ta ut dem idag då han ändå skulle upp. Jag var lite tveksam då han och jag har helt skiljda syner på hästhantering, samt att han inte alls är insatt eller intresserad av hästar. Men på något vänster blev det så ändå, och jag skrev en tydlig lapp till honom exakt vad som skulle göras. Dexter skulle ha sitt blåa täcke på sig, och Ella sitt gråa. Men istället hade Dexter fått på sig ett för litet fleecetäcke och Ella sitt innertäcke som hängt på boxdörren. Haha, det är inte lätt alla gånger, men snäll var han ju som försökte! Lite smått irrriterad blir jag dock på mamma som gick ut och bytte täcke på Ella, men struntade i Dexter. Så han fick gå med sitt fleecetäcke hela dagen och var alldeles ruggad över bogen när jag tog av det då det inte passar som sagt. Men han lever ju i alla fall! Kvällsfixade sedan stallet och jag plockade senare in de små liven. Dexter var surast i helaste världen på mig, men han brukar kunna bli det när jag inte har hållit på med honom på ett tag. Men jag tycker om honom ändå!

 

Nu väntar jag på att hämta R som slutar jobbet 00.10. Ha en trevlig kväll alla där ute! :)

Min häst har gått från att vara fin och välskött till tjock och lurvig på några månader! Vinterpäls och otrimmade kotor. Lyckligtvis har han inte många strån till hovskägg, men jag vill ändå att det ska vara helt jämnt, snyggt och prydligt. Och sedan det fulaste av allt - otrimmad man. Jag personligen tycker det är gräsligt när man sparar ut manen på hästarna. Det ser ovårdat, risigt och busig ut. Okej på lilla shetlandsponnyn Tjorven, lillasysterns B-ponny eller på grövre arbetshästar, men där går gränsen, i alla fall för mig. Men jag har lovat mig själv att inte sätta saxen i manen på honom förrens vid nyår - då går han från bebis till stor kille! Det får bli lite som en cermoni haha! Men han är tokigt söt ändå min bebis, och att han är lite vildhäst till utseendet skadar ju inte, även om han ser förfärligt busig ut! :)

 

Idag var det minusgrader, 4.5 för att vara exakt. Det är typ tredje-fjärde dagen i rad det är minusgrader ute, och jag fick för två dagar sedan skrapa rutan för första gången. Varför valde våra förfäder att bosätta sig HÄR för? För övrigt har jag ont i ryggen då jag mockade hagen igen igår. Fick ut 5 kärror bajs, och då tog jag bara lite, lite grann av allt som fanns. Tur jag gjorde det när jag gjorde det i alla fall, idag var det stelfruset, åtminstone imorse när jag släppte ut dem. Jag hoppas det kommer vara några plusgrader  igen framöver så jag hinner få ur lite mer innan vintern kommer på riktigt!

 

Ha en bra torsdag! För min del blir det restaurangbesök ikväll, och kanske bio? :)

Sitter och fryser framför datorn just nu, nyss inkommen. Katten bredvid mig är översocial och sitter nu och biter på sladden till laddaren haha? Hur som helst tänkte jag göra en planering för resterande vecka. Det behövs känner jag, annars glömmer jag någonting.

 

- Skritta och stretcha Dexter

- Rida Ella

- Åka in till Borlänge och hämta kläder, annars får jag gå naken imorgon

 

- Simma med en vän. Glöm för guds skull inte, Martina! Hör jag inte av mig under kvällen har jag antagligen drunknat. Jag suger på att simma.

- Jag och min sambo/pojkvän firar 2 år

 

- Åka till Lisselhaga med Dexter

 

- Det var någonting som skulle hända idag. Jag kommer dock inte på vad. Damn.

- Uteritt med Dexter

 

Söndag: 

Vad jag vet så är jag ledig. Men känner jag mig själv rätt kommer jag säkert på någonting. Något jag inte klarar av är att sitta still och kolla på TV. En film max. Och den måste vara bra!

 

Och sedan går jag ju i skolan, tar in och ut hästar och andra småsaker som går på rutin och som inte behöver nämnas, jag kommer ihåg dem ändå. Badmintonträning ska också in någon utav dagarna, men vet inte riktigt när? En lagom lugn och lagom vecka känner jag. Fler av dessa vill jag ha! ((:

Jag hittade några bilder från när vi var iväg och löshoppade. Jag bjuder på dem, bara för att han är så söt!

 

 

Idag blev det en tur till dammsjön. Igen. Men åh, vad jag älskar den ritten! Vi red en snirklig väg genom skogen innan vi kom fram till sandvägarna, jag ville utforska. Dumt egentligen, jag har verkligen noll lokalsinne och risken för att jag skulle tappat bort mig var ganska gigantisk.

 

Dexter var ganska trött och seg i reaktionerna i början idag. Antagligen berodde detta på att han innan hade lekt rövare i hagen och var busigast i helaste världen, så när jag tog in honom var han både flåsig och varm. Haha, skitunge! Men som vanligt tände han till ORDENTLIGT när vi kom till sandvägarna, för då vet han att det är dags att springa. Jag fick till en helt okej trav. Bra bjudning, jättefin känsla i handen, bra form - men inget direkt påskjut eller schwung i steget. Men jag nöjde mig med det idag, han var så fin i övrigt att jag inte ville förstöra det. Små steg i taget. När vi var framme vid sjön och vände tillbaka blev min treåring eld och lågor, j ä k l a r  vad han låg på. Han lyckades få ur sig något bocksprång, eller vad som åtminstone skulle lika bocksprång, i farten uppför en backe, och sedan var bromsen liksom lite ur funktion. Like usual, börjar det kännas som haha. Jag tog ner honom till halt när han blev för mycket, för het och oktontrollerbar, för att sedan fatta en ny galopp och börja om. Så höll vi på och till slut blev han riktigt fin, om än pigg och väldigt framåt. Men så ska det vara! Idag var även första gången vi tog Dammsjövägen två gånger, dvs. jag vände och red till sjön ytterligare en gång. Det är någon kilometer kuperad sandväg, och jag kände idag att jag faktiskt ville rida honom trött - det har jag inte gjort innan. Det gick fantastiskt bra, och han var obeskrivligt fin på slutet. Jag tror inte jag behöver vara så rädd för att sätta lite press på honom och faktiskt låta honom bli trött ibland, det gynnar nog en hel del. Han blir riktigt fin när han får ur sig all den där överskottsenergin och börjar fokusera på själva arbetet, och så kan det ju ha en positiv inverkan på den runda magen också! 

 

Idag fick kameran följa med ut i hagen efter flera månaders vila. Laddaren hade olyckligtvis försvunnit, men kom för några dagar sedan fram igen. Bäst att ta tillfället i akt, kände jag! Så, finns det intresse av en bildbomb?

 

(Bilderna är dessvärre av den sämre kvalitén. Se bilden nedan)

 

 

Mysteriet om den försvunna selen löste sig - tack och lov! Nu  låses sadelkammaren varje dag hädan efter.

Nu ska jag ut till stallet för att pussa på mina hästar, göra klart i stallet och natta dem. Hästpussar måste ju bestämt vara den allra bästa medicinen mot bitterhet. En puss om dagen håller humöret på topp. Inte riktigt kanske - men nästan!

Idag hade vi bekymmer med att stå snällt bredvid pallen medan jag hoppade upp. Det märktes tydligt att han inte var riden på länge, han hade en massa överskottsenergi vilket har märkts på hela honom de senaste dagarna. Visst fick han komma ut och röra på under gårdagen när vi löshoppade honom, men det var mest psykiskt, och han blev inte fysiskt trött, det behövs mer än så. Nu sitter inte jag och kör slut på honom totalt när jag tränar honom, men ni förstår hur jag menar? Jag snurrade runt, gick framåt, backade, krafsade och var allmänt otålig på att få komma iväg på ridturen haha. Men gör om - gör rätt och med en massa tålamod så kom jag upp och vi kunde skritta iväg. Eller förlåt; takta iväg. Men för att vara så framåt och på tårna gick det jättebra och han lyssnade verkligen. Det hela blev bättre när han fick börja trava igång, då kom han mer tillrätta och ro. Het är dagen ord. Han var väldigt framåt och känslig. Duktig och lydig. Vi red genom Solvarboskogen där han bjöd på några bocksprång på hemvägen och en kanonfin trav trots att han var lite spänd. Det finns verkligen gång i honom, när han själv vill! Jag ser fram emot när vi kommit igång med dressyrarbetet, jag tror han har mycket att ge!

 

:)

Löshoppningen gick bra! Han var lite pigg och sprallig innan när jag ledde omkring honom på stallplanen, annars fungerade det utmärkt. Jag valde att inte hoppa honom så högt. Det är trots allt bra länge sedan han hoppades sist (om man inte räknar med de 2 gånger jag hoppat uppsuttet på 50-60 cm som han i princip kliver över). Han hade bra bjudning, men blev lite osäker ibland. Jag brukade löshoppa honom för en tränare som kom till Lisselhaga för ett bra tag sedan tillsammans med andra hästar och ponnyer, och där fick han sig en törn då tränaren pressade lite för mycket varav han kraschade en gång. Men han är så snäll och godhjärtad och hoppade ändå, trots att han backade av lite och hamnade lite galet. Vi fick trixa lite med avstånden då vi aldrig hittade något riktigt bra som fungerade för honom, särskilt inte när han backade av. Men han hoppar jättefint och jättebra, det här kan bli helt kanon med lite mer självförtroende och rutin. Att han backar av kan också bero på ny miljö såklart, samt att han inte är van att åka så pass "långt" som det ändå är till Sveden. Det är trots allt en timmes resa, det tar på dem när de inte är vana. Jag är såå stolt över min duktiga bebis, han är helt enkelt bäst! 

Hästarna är utsläppta, fodrade och vattnade. Stallet mockat, sopat och fint och Dexter fick en ordentlig och lång rykt för att vara "morgonrykt", då brukar jag bara svepa igenom dem med borsten för att det inte ska ligga något skit under täckena. Morgonmys!

 

Nu väntar löshoppning under förmiddagen i Sveden. Kul att åka iväg på det igen, var ett tag sedan sist. Innan sommarlovet någon gång? Både bra miljöträning och en chans för honom att utveckla färdigheter! 

 

Ha en bra lördag! :)

Jag tror bestämt att Dexter busar till när han får träffa Pernilla! Sist hon träffade honom, då som ettåring, gick han över bommen i transporten för att sedan resa sig över mig i ridhuset. Och när hon idag åter igen träffade honom sparkade han sönder hinken i stallet.  Han sparkade samtidigt in i väggen iom. att hinken gick sönder, -det blev en redig smäll! Att behöva stå som en duktig liten kille på gången när man är van att få komma in direkt och äta kvällsmat är inte lätt minsann. Killen med humör! Jag blir så orolig att han ska sparka sönder sig när han gör så. Han brukar kunna vifta med ena bakbenet ibland helt utan orsak. I boxen, hagen, gången - whatever. Absolut aldrig mot någon människa och ingen häst heller för den delen, han gör det bara ut i tomma luften utan att någon ens är nära honom. Det är som om han är irriterad på någonting, men jag vet inte vad. Jag har rådfrågat veterinär och vad som kan vara möjlig orsak, då han gjort detta sedan han var föl.

 

Hur som haver fanns det inga sår på honom, och han var inte varm efteråt. Hej hönsmamma! :)

Uteritt i skogen idag igen! Samma vända som gårdagen ungefär, men lite annorlunda hemväg. Vi utforskade lite och kom fram till super klätterbackar i sand, sand och åter sand. Jag tror vi har lite av Sahara där uppe i skogen... Ritten gick bra, inga konstogheter alls. Han var dock något stretig i handen och låg på lite väl mycket ibland, samt kändes lite "ormig". På vägen hem från dammsjön taggade han till ordentligt, och jag fick lov att ta tag i honom och göra halt 2-3 gånger då han bara tog saken i egna hovar och rusade på i galoppen. Bjudning och eget driv är bra, men det skall vara kontrollerat och han ska vara lika snabb framåt som han skall vara tillbaka. Jag vill ha en häst som är lika lätt och fin som en fjäder i handen, inget ånglok. Men förutom det finns ingenting att anmärka. Beröm måste delas ut dock, han var helt lysande under broarna idag! Vi måste passera under två broar på vägen upp mot skogen, en som går under tågrälsen och den andra under bilvägen, och det är aldrig några problem. Men efter gårdagens fruktansvärda regnväder hade det bildats sjöar under broarna, och det fanns inget torrt land att gå på. Det enda som tornade sig upp ur det ganska djupa vattnet var två väggar och taket. Dexter kollade bara av lite snabbt, och gick sedan igenom som ingenting. Åh, vad stolt jag blev! Han brukar kunna vara lite löjlig med små vattenpölar och vill helt inte gå i dem, men detta var då minsann inga problem. Lika lätt gick det på hemvägen, om inte lättare. Bästa, bästa killen!

 

Nu ska han få ta det lugnt i några dagar efter två dagars ridning på raken. Skrittas för hand åtminstone imorgon för att få komma ut och röra sig då han troligen kommer ha lite träningsvärk, för att sedan löshoppas på lördag.

Här ska sovas i evighet! Eller åtminstone tills klockan ringer 06.40. Ganska skönt ändå att hästarna går ut så pass sent som de gör nu. När jag gick i Falun var jag tvungen att gå upp 05.30 varje morgon för att hinna släppa ut dem och hinna med bussen. Så jag känner lite smak av lyx nu! Sitter för tillfället och planerar när jag ska rida ut imorgon, om jag ska göra det på morgonen eller eftermiddagen. Både SMHI, klart och yr.no säger att solen ska kika fram på eftermiddagen, så då är det ju givet vilket det blir. 

 

Godnatt alla söta, och dröm sött! :)

Då enbart en enda underbar person var intresserad av att se filmerna, låter jag bli att krångla med det. Har några bilder jag kan bjuda på istället!

Idag blev det en uteritt i skogen. Äntligen! Med tolv miljoner reflexer bara för att försäkra mig om att folk inte kunde ta fel på oss och älgar for vi iväg. Dexter var otålig på att få komma iväg och hade minsann inte tid att stå stilla bredvid pallen. Nåja, han är ju trots allt bara en ivrig och arbetsglad treåring, tålamod kommer med rutin hoppas jag. Pappa ville ta några bilder på oss från taket vilket även det testade bebisens tålamod.

 

Efter en stund när vi kommit in på en grusväg står där längre fram en skåpbil samt en man som arbetar med någon vattenställning? Sååå farligt! Dexter stannade och blåste som en drake och var nog helt säker på att han skulle dö där en stund. Vi smög sakta närmare, men gång på gång stannade han, jag försökte få fram honom vilket resulterade i att han blev sur och slog mot skänkeln och trotsade. Det var ju farligt! Han backade även mot kostängslet som var på vår vänstra sida, sådant tycker jag är fruktansvärt otäckt. Det är sådan kraftfull ström på det, så får han sig en stöt får jag väl aldrig komma upp på ryggen igen. Till slut kom vi i höjd med bilen, men då var mannen precis klar och åkte innan vi hann förbi. Haha, åh! Dexter var varken spänd eller uppjagad efter situationen trots att vi hade delade åsikter och stod och krånglade i säkert 5-10 minuter.

 

I skogen var han såååå fin! Lite väl framåt kanske, men hellre det. Red på bett även idag, jag tror han trivs på det än så länge. Det var helt klart värt väntan! Red mot Dammsjön, och på vägen dit höll jag på att dö. Hjärtat stannade nästan. Jag är helt galet hundrädd, och vad ser jag inte om en rottweiler gå mot oss och en matte som, vad som lät som desperat, försökte kalla in hunden. Hon fick tag i den, höll den och jag red förbi. En kort stund senare hörde jag "neeej, kom tillbaka, kom tillbaka!". Jag vänder mig om och ser hunden komma rusandes mot mig. Dexter får smått panik, och jag trodde jag skulle få hjärtstopp. "Nu dör vi", tänkte jag. Matten ropade flera gången efter hunden, som just innan han nått fram till oss vände tillbaka. Och där stod vi stilla, vågade inte röra mig. Rör vi oss tar han oss, tänkte jag. När jag var säker på att matten höll i hunden, vågade jag fortsätta. Skakad och livrädd. 

 

Ritten gick hur som helst bra. Han släppte stressen fort, den rann av honom lika fort vi skrittade ifrån hunden. Bästa, bästa killen, honom kan jag alltid känna mig säker på! Han var pigg och framåt och hade bara galopp i huvudet. Tog fattningarna jättebra, även om han var lite ivrig. När vi red tillbaka var hunden borta, OM jag var nervös! Sammanfattat är jag jättesnöjd med passet, trots omständigheterna. :)

Jag har ju helt glömt bort att visa bilder och filmer från KM-dagen. Jag har film på både Dexters ritt och Ellas dressyrritt, resten har jag bilder på. (Tack underbara människor!). Jag tänkte fråga om det finns intresse att jag visar dem? Annars är det ju totalt onödigt att jag fixar iordning dem då det tar sju svåra år för YT att ladda upp filmerna..

Idag bar det av mot Gävle med Robert. En liten dagsutflykt, alldeles lagom att komma bort i några timmar utan stress och jäkt. Vi plockade på oss en hel del inne på IKEA, lite "bra-att-ha-saker" bland annat wokpanna, grytvantar, plåtar och formar, förvaringslådor och toaborsten som blivit en standard för oss. Hööks undgicks ju bestämt inte, det är ju halva grejen med att åka dit. Provade den nya kängan, -gudaskön. Köpte stl 38, 2 storlekar större än vad jag egentligen har, för att kunna få plats med varmare strumpa i. Hoppas det blir bra! Och en hjälmreflex blev jag mer eller mindre påtvingad av Robert. Men en sådan sitter ju minsann aldrig ivägen, och nu kan jag tala om att min reflexlåda är överfull av alla möjliga sorter. Så synas, det bör vi allt göra!

 

Jag provade även JH Collection-ridbyxan. Snygg på internet kan jag tycka, inte alls lika snygga i verkligheten. Tummen ner helt klart! Kändes allmänt B. JH-tränset, det med lackad nosgrimma, hade jag även planerat att få med mig hem, men det blir att beställa ett sådant istället. Tilläggas bör att jag var tvungen att skicka tillbaka mitt förra, nya träns pga. knasig storlek, så det blir ett JH istället! Jag är lite ledsen att det inte är figurformat nackstycke, men det kan jag nog leva med. 

Nu vill mina små vänner in till stallet tror jag, för att äta lite kvällsmat och sova kvällen! :)

 

 

Har mockat lite i vinterhagen, den hagen hästarna går i nu, idag igen. Jag vet inte om jag nämnt det, men jag mockar nu ungefär 1 ggr/veckan. Hagen är inte så jättestor och det blir såklart en hel del bajs, särskilt då mina hästar går ute ganska länge, från 07.00 till 20.00. Jag skadade ryggen tidigare då jag arbetade som lagerarbetare och har idag fortfarande problem. Allt ifrån att ta djupare andetag till att kliva upp ur sängen eller att gå på bussen kan vara en utmaning. Greta, 80+ haha. Och efter att ha mockat ur flera kärror bajs ur hagen vilket blir ganska tungt efter ett tag, mår min rygg sådär. Jag undrar hur det känsn imorgon? Den som lever får se! :)

 

Idag red jag samma runda som under gårdagen, men med skillnaden att jag fullföljde den. Vi kom till skjulet, och där började han, precis som under gårdagen, krångla. Hoppade, skuttade och snurrade, men var betydligt mer kontaktbar denna gång. Inte samma uppgivenhet som dagen innan. Traktorn arbetade på samma åker även idag, -kanon! Träningsmöjlighet! Efter lite om och med fick jag förbi honom, helt utan att han blev stressad eller uppjagad vilkert såklart är det bästa tänkbara. Han är väldigt lugn i sig själv min kille, och stressar sällan upp sig. Han kan bli uppspelt och taggad, men mycket, mycket sällan stressad. Jag vet inte om jag någonsin sett honom sådan? Att ta sig förbi traktorn var inga problem, det var nog skjulet som var boven hela tiden.

 

Vi red sedan på den platta stubbåkern (säger man så, haha? En stubbåker som blivit använd som parkering varpå stubben blivit platt). Den är fortfarande perfekt att rida på! Inte blöt eller hal, den är riktigt Dextervänlig och han tycker den är skitkul. Jag red förreseten på bett idag, mitt fullcheek, och jag tror bestämt att han trivdes på det. Han var något stum i vänstertygeln och ville gärna ställa något till höger, men det släppte när vi kom till åkern och han gick ner i en jättetrevlig form stabilt och fint. Han var idag något seg i reaktionerna. Det kan bero på att det var varmt, det kan bero på att han gick igår även om passet var kort, eller så kan han bara haft en "sådan" dag. Jag är i vilket fall som helt supernöjd över min bebis. Han skötte sig kanon!

 

Jag längtar otroligt mycket dock tills jag kan rida i skogen igen. Bara galoppera rakt fram längst sandbackarna, det måste ju vara ultimat för en treåring, eller för vilken häst som helst egentligen. Motivationsridning. :)

Gårdagens ridpass blev kort och enkelt på en bebis som var överallt och ingenstans. Han började jättebra. Svarade snabbt på hjälperna och kom tillbaka så fort jag bad honom om det. Han kändes rent av superhärlig, verkligen så som jag vill ha honom. Snabb, kvick, mjuk och reglerbart explosiv. Efter ett tag kommer vi i höjd med ett gammal skjul längst en åkerväg. Jag tror jag har skrivit om detta tidigare, och det står trakortdelar utanför detta skjul som är Dexterätande. Och denna gång så åkte även en jättegrön traktor bakom skjulet fram och tillbaka. Dexter är verkligen trafiksäker; jag kan rida på smala grusvägar och få möte av bilar, släp, lastbilar, traktorer med och utan släp, fyrhjulingar och crossar. -You name it. Men nu blev det för mycket i huvudet för bebis. Han har alltid gått förbi skjulet tidigare även om det varit med viss misstanke. Han är väldigt nyfiken min kille, och även om någonting är farligt, vill han ändå gå fram och nosa. Men inte idag. Han gick bananas och hoppade och studsade, for runt 180 grader för att springa hem, småreste sig och var allmänt uppgiven. Jag pratade med honom, klappade och berömde så fort han tenderade till att göra rätt.  Han var inne i sin egen värld, men försökte i alla fall lyssna på mig. När han sedan gick framåt utan att bråka mot skjulet, berömde jag och vände sedan när JAG gav kommandot till det, Viktigt! Och nu gick det fort! Jag fick hålla honom för att han inte skulle sticka. Rida mycket och många övergångar och halvhalter för att få tillbaka honom på jorden. Vi kom sedan fram i galopp vilket han gjorde riktigt bra, även om han låg på något. Jag red tills jag kände att han lugnat sig och lyssnade till 110%. Red i samtliga gångarter och berömde massor.

 

Passet blev ganska kort tidsmässigt, men ändå väldigt lagom. Det var en lugn och fin kille jag hoppade av och ledde hem, -det är det absolut viktigaste efter att en häst varit uppspelt och stressad, -att avsluta bra med en positiv inställning!

Den förra blev så kritiserad. Inte konstigt kanske, den kastade jag bara ihop på någre sekunder då jag var trött på allt rosa. Hur man kan bli trött på rosa vet jag inte, men allt mitt rosa ...har liksom vuxit bort? Åh nej.. :(

 

Men nu är det brunt och fint. Lite höstigt och mysigt kan tyckas! Enkelt och inte särskilt avancerat, men det är lite så jag vill ha det. Basic! Nu ska jag snart sova. Väntar på att min YT-film ska laddas klart, det tar ungefär en evighet snabbt räknat. Längtar till imorgon bitti så jag får morgonpussa på mina hjärtegryn! ♥

Någon tyckte att Dexter var ett tråkigt namn, och tyckte istället att han skulle få heta Dangers Dee haha. Jag googlade det för skojs skull, och vad dyker upp om inte en bild på Dexter (barnserien) haha. Ödet? :D

 

Se vad som råkade komma hem till mig på posten! Spännande! :-)

Fick även med pälsvårdsprodukter som jag glömde fotografera tråkigt nog!

 

Sov dålig inatt. Igen... Orkade inte ens göra klart stallet imorse, utan fixade bara ut hästarna, vattnade och hänge ut hö och vatten. Mockade gjorde jag också, men thats it. Ingenting är klart för kvällen. Jag hade lätt kunnat somna vilandes mot grepen. Shit pommes! Haha, bara att tagga om och ta nya tag! Hej tisdag!

Idag blev det en uteritt för bebis del. Känns som en evighet sedan? Jag var såå sugen på att rida upp till skogen för att han bara skulle få rulla på i bra tempo, men jag vågade inte pga. jakten som pågår. Även om det där är naturreservat juat där jag tänkt rida, så väntar jag hellre en vecka än att i all iver bege mig ut och riskera min och hästens säkerhet. Jag påstår absolut inte att jägare är idioter som skjuter på allt de ser, men olyckor händer så lätt!

 

Det blev istället en tur runt banan för oss, för att sedan bege oss in i Solvarboskogen (en mindre skog vid bebyggt område) för att sedan komma ut på en åker. Denna åker användes som parkering till Solvarbo marknad och var helt perfekt att rida på. Inga gropar, ingen halka och underlaget var slätt, torrt och fint. Vi travade runt där och tog även galopp åt båda håll. Skitkul tyckte Dexter, han hade lätt kunnat hålla på så hela dagen! Han var så söt under hela passet, jag satt och slog mitt trött i smilgroparna och skrattade åt honom. Vi kommer i trav i ett ganska högt tempo och plöstligt dyker det upp farliga saker. Plastband runt träden, traktordelar och whatever, och han hoppar till/kastar sig för dem då de dyker upp ganska plötsligt, för att sedan bara fortsätta som ingenting med spetsade öron innan jag ens hunnit reagera. Han är så schysst och snällt, och ställer alltid upp även om han ibland kan bli lite sur. Han vill, och det betyder hela vätrlden för mig. På hemvägen var han eld och lågor. Han var så på och ivrig att han knappt kunna hålla reda på sina egna ben, och han var faktiskt riktigt het. Idag hade jag satt hacket ytterligare snäpper högre upp, dvs. det blir inte lika skarpt. Jag är jättelöjlig och får ibland för mig att jag kommer bryta nosryggen på hästen bara jag tar i tygeln, därför har jag satt hacket extra högt upp, just in case liksom. Och idag satt det överdrivet högt upp och han blev lite nonchalant helt enkelt. Han lyssnade, men ifrågasatte och var inte alls lika fin och känslig. Jag red in på en åkerkant där Dexter alltid brukar få galoppera innan jag sedan varvar ner honom, och detta vet han mycket väl. Jag hann knappt ge fattningen innan han for iväg som ett skott och gjorde en rad krumsprång för att sedan bara tugga mark och ösa framåt. För en stund hade jag noll kontroll. Jag fick lov att ta tag i honom ordentligt för att få stopp på min buse. Ögonen tindrade på honom och öronen var spetsade. "Vill mer, vill mer". För att se det från den positiva sidan så har han ju en positiv inställning till arbete och ridning i alla fall. Det var en svettig men lycklig kille jag sedan ledde hem sedan. Snutt. 

Idag hade SSKRS klubbmästerskap och höll för ovanlighetens skull till i Lisselhaga ridhus.Nära och bra tyckte jag, och anmälde både Ella och Dexter. Ella som knappt befunnit sig på en ridbana under två års tid, och Dexter som bara är tre år gammal och just inriden. Men vi siktar på lite mer eerfarenhet i bagaget, tänkte jag. Vi åker ut och miljötränar och har kul. Skit samma om vi river alla hinder eller går på 40%, idag har det ingen betydelse alls. SSKRS hade valt att slå samman hopp- och dressyr KM på en och samma dag, och jag bestämde mig för att anmäla Dexter till 50 och 60 centimeter i hoppningen. Jag ville bara låta honom gå en klass, men anmälde till två ändå. Jag vet faktiskt inte varför. Ella anmälde jag till 70 och 80, lagom att börja med när vi inte hoppat på omkring två år. I dressyren skulle hon få gå en LB:1, även det kändes ..lagom? Påpekas bör att alla klasser, oavsett vilket program du väljer att rida, på slutet slås samman. Dvs. alla kan tävla mot alla oavsett nivå.

 

Mamma var världens sötaste och följde med mig till Lisselhaga. Det är en bilfärd på ca 5 minuter, det kan jag inte klaga på. Vi kom fram i lagom tid och började plocka fram hindermaterial till hoppningen medan hästarna stod kvar i transporten. Att stå kvar i transporten är det tråkigaste sem finns tycker de, men de stod som två änglar. Stolt matte!

 

Dexter var som eld och lågor när vi lastade ur. Snacka om att vara taggad och uppspelt. Hoppade, snurrade och studsade omkring mig. Jag hoppade upp ganska snart och då blev livet ännu mer latjolajban. Han reste sig riktigt högt och okontrollerat, varav ena gången var jag inte med alls utan fick kasta mig fram och hade ingen direkt balans. Men det gick bra ändå, som tur var. I ridhuset var vi omkring 5-6 ekipage som red fram samtidigt. Han gick lite bananas där också och skrämde ett stackars ponnyekipage vid ett tillfälle, och vid ett annat backade han in i ett hinder och red ner det, varpå en ponny blev rädd och slet sig. Suck. Men därefter skötte han sig riktigt bra  när han väl fick landa i situationen. Jag red inte fram mycket alls; travade något varv bara och hoppade inte ens fram. Banan fick bli framhoppningen! Det var schyssta hinder, några kluriga svängar då ridhuset är ganska litet, men det fungerade bra. Jag kände ingen press alls när vi red genom banan. Skrittade mellan hindrerna och de svåraste svängarna för att sedan trava mot hindrerna. Det ska vara enkelt. Jag vinner ingenting på att att flumrida. Dexter kopplade dock inte direkt hindrena med hoppning vid vissa tillfällen, utan stannade framför de flesta för att sedan hiva sig över haha. Han gjorde det bra och försökte i alla fall, men hans teknik gjorde att jag inte alltid hängde med till 100%. Men han verkade tycka det var kul, och hoppade när jag bad honom göra det. Vissa språng blev bättre än andra, men jag satte honom aldrig i någon jobbig situation, utan det var alltid enkelt för honom att lösa problemen han fick framför sig. MYCKET NÖJD!

 

Jag strök honom sedan från nästa klass. Fanns absolut ingen anledning att rida en till.

 

Det gick sådär. Hon var tungriden och något seg vid framridning. Lade sig i handen och kröp gärna inpå hindren. Fick ungefär samma känsla genom banan sedan, att hon inte riktigt lyssnade utan gjorde som hon själv ville. Jag kunde ha varit tydligare som ryttare och givit bättre hjälper. Nollade dock. Halvnöjd.

 

Mycket bättre här! Fick låna ett spö och petade på henne för att förstärka hjälperna vid framhoppningen och hon kom mer till sin rätt. Fick ett helt okej flyt genom banan även om jag vet att vi hade kunnat göra det bättre. Men vad var det jag skrev innan? Två års uppehåll? Jag får inte ha för höga krav! Nolla och nöjd Tina!

 

Efter en över en timmes vila var det dags för våran första start tillsammans efter att mina ponnyår tog slut 2010. Jag minns delar ur vår sista start, åh, minnen! Nu var hon galet stark och fruktansvärt pigg. Fruktansvärt är här en underdrift; det var som att rida ett X2000! Halvhalt efter halvhalt genom hela programmet, och samtidigt skulle jag försöka att rida program och hitta de bästa vägarna. Gick sådär. Svetten forsade av mig genom hela ritten och jag kände mig lite smått besviken efteråt. Vi hade kunnat göra det så mycket bättre. Jag hade kunnat lösa situationen mycket bättre. Varit mer noggrann och uppmärksam. Lätt att vara efterklok dock. Fick höra efter ritten att jag tydligen fått riktigt bra procent, jag blev ärligt förvånad! När jag sedan efter prisutdelningen fick se min procent förstod jag inte vad hon menat? På pappret stod 66,??%, i min värld är inte det bra haha! Bortskämd med procent sedan tiden jag och Ella faktiskt var trimmade? Oh yes! Med 66% ÄR ju bra, det vet jag ju, men det tog mig några sekunder att förstå det. Resultat: Vinst och klubbmästare för storhäst, dressyr!

 

Dexter 50 cm = Felfri

Cruella de Ville 70 cm = Felfri

Cruella de Ville 80 cm = Felfri

Cruella de Ville dressyr KM = 66,??% och Vinst

 

Nu efteråt, som alla andra gånger, förvandlas min besvikelse över till glädje. Jag inser att jag haft för stora krav på mig själv. Jag uppfyllde ju mina mål med råge; vi hade kul. DET var huvudsaken. Jag är skitnöjd och jävligt stolt över mina fantastiska hästar!

 

OBS. När jag skriver att jag är besviken är det mig jag är besviken på, inte hästarna. Det är aldrig hästarnas fel att en tävling går dåligt! Viktigt!

 

Igår var jag till ridhuset med Ella och programred. Checkade av henne lite, vi har trots allt inte dressyrtränat på 2 år, vare sig hon och knappt jag. Kändes sådär, hon var lite stark och stundtals motig. Det fanns ingen riktig egen motor, jag fick hela tiden sitta och tokrida hela vägen. Hon har börjat med några små olater nu när hon bara gått med medryttare och ibland fått göra som hon själv behagar. Hon ignorerade mig stundtals, kunde absolut inte gå samtidigt som hon bajsade och valde tempo och takt själv. Det blev bättre mot slutet efter mycket tempoväxlingar, övergångar och andra lydnadsövningar. Red väldigt kort och enkelt, ville inte att hon skulle bli trött. 

Idag har vi hunnit med massor, förstår ni. Åkte ut till hästarna vid 06.30 imorse och var där vid 7. Fodrade, vattnade, ställde ut vattenhinkar, mockade stallet och gjorde klart allt inför kvällen. Åkte sedan iväg med Ella till ridhuset för att rida igenom programmet, gick sådär. Hem igen för att smörja lite utrustning så jag slipper fixa allt ikväll, och sedan åkte jag i ilfart in till Säter för att plugga och skriva uppsats. Besviken på mig själv att jag inte fick till uppsatsen särskilt bra. Är fortfarande sjuk och mosig i huvudet och inspirationen var nere på noll. Argh! Sedan när blev jag ett sådant skolfreak? Jag som aldrig brytt mig nämnvärt innan? Nu är jag åter hemma och väntar på att maten ska bli klar. Mammas mat, mmm! Sedan ska jag plocka ihop lite grejor i stallet som ska tvättas, åka in till Borlänge för att handla och sedan baka till morgondagen. Tvätta ska jag ju också göra, och sedan ska jag tillbaka till Gustafs för att göra klart resten i stallet och ta in hästarna och tvätta dem. Jag skall även ut till Skäve en sväng och hämta en sadel jag får låna (tack någon där uppe för att du skapat så underbara människor) och sedan är jag KLAR! Läggdags. Chipskväll.

Åkte iväg med två hästar och tränade dem igår, samt körde ett ordentligt fyspass i stallet och ute i hagen så jag blev alldeles genomsvettig. Detta med huvudvärk, halsont, feber och tidigare yrsel. Superdumt känner jag nu i efterhand, men det är lätt att vara efterklok. Redan igår kväll kände jag mig allmänt off, och imorse när jag vaknade hade jag lätt kunnat stanna kvar i sängen i ungefär en vecka istället för att gå upp. Jag sov inte heller mer än kanske 2 timmar inatt. Men hästarna ville ut, och de hade blivit ledsna på mig om jag valt att strunta i dem såklart! Åkte in till Gustafs (sov i Blge), och pysslade om dem, tog ut dem, vägde och vattnade hö, mockade, gjorde klart boxarna och i stallet och fixade vatten. Tog mig 2 timmar ganska exakt - är jag segast i världen eller vad haha? Men det är ju så mysigt på morgonen, och hästarna blir nästan sönderpussade! Nu är jag hur som helst tillbaka i Borlänge och ska snart krypa ner i sängen igen en stund och friska på mig lite hade jag tänkt. Ha det gott!

Idag fick även tjejen följa med mig till ridhuset för att få känna på hinder lite. Det är två år sedan hon blev ordentligt hoppad och dressyrriden, därför ville jag idag mest bara känna på henne, se hur hon var på böjt spår och på hinder. Hon har tappat massor - tyvärr. Den där fantastiska styrkan hon en gång hade är som bortblåst, idag satt jag på en ponny som knappt orkade hålla igång galoppen på böjt spår. På hinder kändes hon supertrevlig!  Runda, fina språng med spänst och positiv inställning. Taxeringen var inte 100, men de bra språng vi fick till, de var helt suveräna.

 

Imorgon väntar ett dressyrpass för oss, det blir lite programridning. Kul! :)

Idag fick liten följa med till ridhuset för ett enklade hoppass. Jag dog lite inombords av glädjerus! Medan min kille stod kvar i stansporten gick jag in och byggde "banan". Två enkla hinder; ett kryss på 50 centimeter och ett rätuppstående med grind på kanske 60 cm?  Dexter stod jättesnällt i transporten medan jag höll på, där fick han stora pluspoäng! Han förlorade sedan en del av dessa när han var urlastad och vi gick mot ridhuset. Då blev han övertaggad och gick bananas. Hoppade, skuttade och for med frambenen, hela tiden med öronen tokspetsade framåt. Jag kunde inte låta bli att tycka att han var lite söt. Men bara lite!

 

Att hoppa upp gick sådär. Det var mest det där med att stå stilla vi inte kom överrens om. Ju mer han har blivit riden, desto roligare tycker han att det är och desto ivrigare blir han på att få komma iväg. Lika så var fallet idag. När han väl var duktig och stod stilla, och jag kommit upp och precis skulle stoppa i stigbygeln  springer han framåt. Jag stannar honom, han blir sur och börjar resa sig. Haha, tönt. Gör om, gör rätt.

 

Framridningen gick dock super. Han var framåt och glad, positiv och hade god inställning. Han ville. Red inte fram så länge, ville inte få honom trött innan hoppningen. Kom snart på krysset. Det var snällt och inbjudande, och Dexter hoppade duktigt. Åh, jag blir så stolt! Kom på det i trav 2-3 gånger, och hoppade sedan det rätuppstående. Gick fram bra på det, men han backade av precis innan han skulle hoppa av, jag uppmuntrade honom att gå fram, han hoppade - och landade PÅ hindret? :( Åh, mitt hjärta gick sönder lite där! Han var så snäll och go och hoppade även om det var lite konstigt, och så blev det så? Ett hjärta av guld! Jag trodde ju att han kunde reda ut situationen på den skyhöga höjden av 60 centimeter, men inte den gången minsann. Han blev skitsur efteråt och ville inte vara med mer, men jag klappade och förklarade att även de stora killarna misslyckas ibland. Då gick han fram igen. Kom på samma hinder igen, och då var det inga problem! Hoppade fint och duktigt som ingenting, och gjorde sedan en bana (läs: hoppade två hinder i följd). Det gick bra! Den gnistan som finns när vi hoppar i skogen finns inte här ännu, men han sög ändå tag i hindrena lite grann! Det är ju ändå en bit på vägen. :)

Het är det bästa ordet för att beskriva ridpasset. Ruskigt, galet het. I början av passet lunkade han mest på. Lyssnade på mig, gick fram när jag sade det och backade av när jag ville det, men thats it. Ingen direkt gnista. När vi kommir upp i skogen blev han lite mer framåt, och sedan sa det bara *poff* så satt jag på en övertaggad häst. Men det var kul - älskar att rida heta hästar. Thats my thing, liksom. Han lyssnade tillbaka och tog förhållningar, men ibland fick jag faktiskt ta tag i honom och vara övertydlig för att få igenom förhållningen ordentligt. Vi galopparbetade på den långa och kuperade sandvägen mot Dammsjön. Den är perfekt! Jag tror att jag kan ha underskattat hans kondition faktiskt, för han var knappt svettig efter passet. Nu red jag inte så hårt som jag skulle ha gjort på en äldre häst med kondition, men det var ändå ganska hårt för att vara ett pass anpassat för en treåring. Men han var sååå nöjd och hade helst av allt velat springa mycket mer, men istället hoppade jag av extra tidigt och skittade av honom orentligt för hand. Mycket nöjd matte!

Fyllde 20 igår vilket resulterade i världens stress. Höll igång hela dagen för att hinna med allt. Hade ett kalas på kvällen där jag bjöd på tårta och cupcakes. Självklart valde jag att göra världens projekt till tårta, vilket tog mig en halv evighet ungefär. Bilder kommer senare! Handlade alla ingredienser på ICA Maxi, vilket jag fick göra i all brådska för att hunna få allt klart. En överfull korg med grejor och självklart hade jag lagt påsarna i bottnen på korgen. Varför jag tog korg när jag självscannade och inte lade direkt i påsarna vet jag inte? Jag hade även placerat plånboken längst ner, så vid betalningen fick jag lov att packa om helt, och det måste ha sett fruktansvärt kul ut hur jag satt där hukad på golvet med ebn massa varor runt omkring mig. Dålig planering kallas det haha! Och när jag väl packat mina påsar och ska betala får jag avstämning, så det var bara att packa upp allt igen på bandet. "Grattis önskar vi på ICA", typ. Jag gick igenom fläckfritt i alla fall!

 

Dagen var jättetrevlig, och jag vill bara passa på att säga tack till alla grattis jag fått, det betyder otroligt mycket! Och ett extra stort tack till Robert som såg till att min dag blev alldeles, alldeles underbar. :)